Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 mars 1841, sida 2

denna riksdag föregått, ännu tro på möjligheten af förtroende af nationen (man talar ej om roteringar af Exellenser och Landshöfdingar och Bis skopar m. m.), eller att erhålla annat, ån head representationen måste bevilja för årendernas nödtorftiga gång, befinnes vara ett gifvet corollarium till politiken i allmänhet. För en sådan opinions-yttring, som den i lördags inom bondeståndet erhållna, skulle hvarje annan regering bärvat; men vår tror och ser ingen ting annat, än hon vill tro och se; hvad hela svenska allmogens lagligen valda ombud tillkännagifva, det förbises knapphändigt och förklaras såsom en tillställning, en rabulistisk intrig, då man deremot är färdig att behandla 27 östgötha-bönders petition säsom ett uttryck af ssenska allmogens tänkesätt i allmänhet, men ingalunda såsom en Kjellenbergsk tillställning. Denna envishet innebär det största fel, en politik kan göra sig saker till: att falla in i det löjliga. Denna löjlighet har gjort regeringen mera ondt, än hvad ännu en kabinettskassa och en skeppshandel skulle kunna göra. Tacksamheten börjar också att blifva skadlig, emedan hon börjar att falla ur det allvarsamma! Det är lustbart att höra vissa talare och författare nyttja henne äunn lika frimodigt, som för 20 år sedan. utan att göra minsta mine af att veta, hvilka eftertänkliga dubier upstått i de sednare åren. — Korteligen, en meanlöshet:, som langt före detta försvunnit från folket, synes flyktat till samhällets höjder, kanske af fruktan för en öfvernvämning.