Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 februari 1841, sida 1

allt hvad man vill, blott man förstår att pressa den riktigt. Men just för denna lags orimliga arbiträritets skuld är den ätven lika förhatlig, lätt ils luderad. som exemplen äro otaliga. Den framstår dersör lika löjlig som odiös. Hvarför då ej borttaga denna skandal för vår lagstiftning? Hvarför ej inför jury låta hvarje förbrytelse imot tryckfrihetslagen aldömmas, och ej hlägga stiaff, utan att man set om förbrytelse? — Men äfven juryn fordrade en hufvudsaklig reforin; ty sådan den ni är organiserad, då tva tredjedelar deraf får våljas af domare och åklagare, och ej större antal af röster fordras för att fälla, inäste detta nästan alltid inträffa, om någon möjlighet år för handen, och domareregelu att heldre tria än fälla; blir ett tomt gyckel. I detta fall har dock alldeles intet skött, ej ens en motion har blifvit väckt i detta fall; så mycket vi kunna påminna oss, ännu mindre har någon diskussion egt rum derom. Det ser ut. som om det vore med motions och diskussionefloden, som med Andra floder: skummet flyter ofranpå; men perlorna ligga på botten, och särdeles dykare hvarken till qvantitet eller qvalitet har närvarande Riksår ej att uppvisa. Åsidorättandet af tryckfrihetsfrågan få vi åtminstone räkna til exv af dess stora underlåtenhets-synder.