Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 februari 1841, sida 1

I åtgärder i rättan tid, likasom man bör förebygga bagens sprängning derigenom att ej spänna den för högt; lätteligen låter den då ej mera hjelpa sig, och det är förbi med all skjutning, förbi med hoppet att någonsin hinna det efterlängtade målet, om det än stode alldrig så nära. Men, om man ser, att statsvagnen ej allenast ej föres framåt, utan tvertom tillbaka; då mäste en rättskaflens fosterlandsvän nära förtvifla eller rättare göra allt; för att förekomma dess ohjelpliga nedstörtande i djupet, och dermed hotas den dock, om det så tar fortfara. som det hu hotande ser ut hvad nåringsoch tullfrågorna beträfkar. Må tla rvetlerbörande betänka ej allenast hvad deras, utan hvad hela landets frid tillhörer, på det den ej ikåtte öfvergifra oss och nationen skörda sodoms-äplen af alla sina förhoppningar på närvarande riksar. Lifligt har intresset under detsamtna visat sig sör folkundervisning och straflanstalter, brotts förekommande och brottslingars törbättring. IIittiis hafva dock endast förslag up gjorts. afgjordt är ännu ingenting. Hvad det senare beträffar, kan också egentligen ingentivg grundligt ske, förr än den nya kriminallagen blifvit antagen, hvilket tydligt bevisas i den förtjenstfulla skriften ?Om straff I och straffanstalter.? Men älven da allvar kan blikva deraf; bör reformen ske varsamt och experiI menter ej göras i så stor skala, som statsvtskottet föreslagit i de extra anslagen. Nödvändigheten at en sådan försigtighet adagalägges jemväl i nämde förträffliga arbete; ty ehuru ifrågavarande system hevisat sin ändamalsenlighet på manga andra ställen, passar det kanske dock ej i sin helhet för Sverge, utan maste underkastas nödvändiga modifikationer, hvilka endast erfarenheten kunna gifva vid handen. IIura oförsvarligt att da hafva bortkastat millioner förgäfves eller nöägas bihehalla ett system, hvars brister man insett; men hvilka man af brist på medel ej kan aftjelpas och som genom lang inrotning slutligen blitva olljelpliga, såsom det t. e. nu förhaller sig med vara närvarande så kallade korrektions-inrättningar. Saledes försighet i all och ej hänförelse af enthusiasm äfven för den bästa sak. sn stalsman, en lagstiftare får ej vara svärmare. I Men å propos om lagar och lagstiftare. Hur Står det till med vårt nya lagverk, -om i så många år sysselsatt våra ufmärktaste lagkarlar? Så I I l mycket vi veta, har det under detta rik-ar ej ens skridit ett tuppfjät framåt. Hrems är felet? Enf ligt vår tanka, först och främst regeringens, som ej behörigen förberedt denva vigtiga sak till ständernas behandling: ej underligt, da det låg i rättvisaris fordne högsta berakares intresse i värt land, att bibehalla den gamla slentrianen, i hvilken han gälde för ett orakel, och dess närvarande efterträdare lofvar ej heller särdeles i detta afseende. Då oo Prosen ej gaf mer, hvad kan man då hoppas af Ptörnet? Alldeles förgäfves mätte det stora arbetet ändå ej förblifva, nägon gäng skall en bättre jordmån väl sätta den lofvande brodden i stånd att båra frukt, bvarom man redan gjorde sig så mycken förhoppning då den gamla rosens blad aslöllo; men ett annat kom i stället, så att det ser ut, som om det blott skulle bli en parasitsext, hvilken endast skjuter blad: men ej ens en knopp. Men om den dyrbara plantan således blifvit vanväfdad af statens förnämsta trädgårdsmästare. så hafvas för det andra. egarne eller deras ombud, ständerne ej heller skänkt den erforderlig uppmärksamhet, det måste medgifras; och hvarför icke? Emedan de latit sin oförnekeliga flit för mycket sysselsättas af småsaker, af motioner i enskilda angelägenheter. som till en så fruktansvärd grad öfversvämmade sthndens bord vid riksdagens början. Det var ett stort tel. Om man vill göra allt på en gång, så gör man vanligtvis intet. Blåtte det lånda dem till varning för härnäst. En annan lagStiftuingsfråga, lika rigtig, om ej vigtigare ån hvarje annan; ty den hör till grundiagarne, har hittils blifvit alldeles vårdslösad, nemligen Indragning-makten, detta värdiga motstycke till husvisitationerna: ja, till sin princip är den ännu orättvisare, emedan man på intet sätt kan skydda sig deremot. Ges nom tulltaxan är det åtminstone allinänt kändt hvil(ka varor, som skola anses för kontraband; men hvilka tankar som äro det inför indragningsinakten, det ger tryckfrihetsförordningen alldeles inte vid handen, det beror sullkomligt på en nyck, en egen åsigt af den, som har den i händer, han är absolutare, än någon despot, han kan för ett infalls, en chikanskuld, beröfva en menniska sin rättmätiga egendom. Det gränsar till det otroliga, att en sagan makt blifvit lagd i en individus händer, att en sådan utvext fatt rotfästa sig på vår konstitutions träd. så att den nästan synes omöjlig att atrota; det bevisar blott, att denna, vär konstitution, isin helhet är något svampaktig, att den upptager mästau allt hvad man behagar. och ver ifrån Gig