Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 februari 1841, sida 2

I AAAAAA EE Från Red:s Korrespondent. Stockholm, den 9 Februari. Att man i detta ögonblick endast talar om det besynnerliga förhållandet med Kabinetts-Kassan. torde knappast behöfva nämnas. Ingenting kan gärna under sår fredliga tid hända, som väcker en större uppmärkaamhet, ån att se regeringen och således äfven nationen så savärt komprometterade, som de synas blifvit det i denna sak. Hundrade frågor göras, den ena besynnerligare än den andra, och likväl alla af den grundade beskafenhet, att de genom några klara, tydliga och sannfärdiga uppgifter måste besvaras. Så frågar man sig, huru det är möjligt, att, i en konstitutionel Stat, ministåren kan våga i 17 år dölja för nationens representanter, att Konungen genom en Statens kassa låtit verkstålla utbetalningar, hvilka medfört en ständigt ökad brist och en hemlighållen skuldsättning? huru en sådan brist varit möjlig, då Rikets Ständer anslagit för Minister-Staten så väl de personella behofven, som de vanliga förvaltningskostnaderna och hemliga medlen? till hvad ändamål så stora utgifter erfordrats? Huru de ständiga utgifterna kunnat så förblandas med de tillfälliga, att oaktadt på flera sätt de förra blifvit dragna till de sednare, likväl ingenting kunnat förslå? huru den beröring kunnat, med Regeringen vetskap upkomma, emellan Bartehelemy fonden (som ej tillhör Svenska Statsverket) och kabinetts-kassan, hvilken nu ädrager denna sednare, den förras skulder? och om ej, i fall detta skett med Konungens bifall i Stats-Rådet, de enskilte Embetsmån, som olagligen förblandat fonderna, böra derföre ansvara? Man frågar sig huruvida Staten kan vara skyldig att godkänna sodringar, hvilka, tilllomne tvärt emot Grundlagarne, långifvrarne bordt med sig sjelfva veta vara olaglige; och då man tror sig med temlig visshet känna. att Konungen ssseom säkerhet för det i pund Sterling upptagna största lånet lemnat den summa, som Han enligt 1815 års Riksdagsbeslut äger att lyfta i Riksgälds-Contoret (200.000 Rdr årligen), men de upplånta medlens beståmmelse eller användande i och för Rikets behof alldrig blifvit ådagalagdt. frågar man sig om nationen kan vara skyldig att öfvertaga denna skuld och på sådant sktt öka det redan så ansenliga anslaget till Konungens Ciril-lista? Hvad som i synnerhet ännu förvånar. år det motsägande i Statsministrarnes uppgifter till Constitutioneoch Stats-Utskotten, då den ene den 3 Mars 1840 säger, att intet lån blifvit upptaget för Kabinetts-Kassan, men den andra i Januari månad 1841 lemnat räkenskaper, som utvisa, att sådana lån finnas redan 1830, 1832, samt 1836 upptagne. De goda tidningarne äro tysta som muren och intet ord höres i berigtningsvåg. Det synes tydligt, att Frih. Stjernelds frånvaro (han vistas på sitt gods) gör det svärt, att ännu uppgöra planen huru saken skall behandlas; och detta ökar nyfikenheten på utgången. Med ett ord: aldrig har någon administrativ angelägenhet våckt den grad af bestörtning som denna; och troligen kommer den att medföra högst vigtiga resultater. Rikets Stånder hafva nu en vida större och heligare pligt, ån att blott afse Statens befriande från en skuld, som ej lagligen tillkommit. De måste, för att motsvara nationens förtroende, åfven söka få reda på grundorsaken till sådana olagligheter; de måste söka upptäcka den sannskyldige, som på sådant sätt kränkt förtroende och pligt; de måste förebygga, att sådana uselheter icke mera må kunna förefalla ; att embetsmån ej må kunna låna sig dertill, och att ansvaret må med strängt allvar utkräfvas. Det är emelertid lustigt att se till hvilka motsatser man kommer inom en förvaltning, der den falska royalismen utträngt all politisk moral, och der man inbillar sig endast äga rättigheter, men inga pligter mot det allmänna. Under detatt vår högsta Statsmyndighet i detta ögonblick icke kan förneka eller ens rättfärdiga en handling, hvilken utgör ett af de största brott emot samhället som våra Grundlagar känna, finner sig presidenten i Krigs Collegium uppmanad, att yrka åtal på Dagligt Allehandas ansvarige utgifvare, för det att vid berättelsen ang. discussionen i Bonde-Ståndet om anslagen till Gevärsfabrikationen, tidningens referent upptagit några yttranden (rigtigt eller origtigt är svårt att säga,) olika med det sedan justerade protokollet, och att i dessa yttranden tvifrel om Gerärs-förrådens ordentliga förraltning blifvit framställda Det se. lvl ha —