Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 februari 1841, sida 1

AAAgggngngggkggngg TIEILAT VIRA LANT NGRIGTTNNS Export till värde af 400 millioner, och Import ss . 320 så synes exporten, med 80 millioner öfverstiga importen. Oagtadt dessa lysande siffror, kan en nation likväl ba en ganska ofördelaktig Handelbalance. Först och främst bör man nemligen, å Exportvärdet afdraga 10 pCt, till betäckande at den öfvervårdering tjenstemän vanligen göra å Landets producter. Alla Karsaoch Råkenskaps-förvaltare ha en sådan böjelse att taxera varor högre än till deras verkliga värde, att Vederbörande icke behöfva ge dem nagon instruction dertill. — Man skulle således, från ofvanstående Handelsbalance, utan hetänkande kunna afdraga 40 millioner; äfven antagit, att alla Importvaroi blifvit taxerade efter deras värde. IlIafva nu hårigenom upgifterna å Import och Export blifvit sannolikare kalkylerade, blir vidara fråga, om inkommande tullen är så bög att den lockar till omngalande, och, om det år faktiskt bevisadt, att en listig smugglerihandel bedrifves å kueterne. — Inträsla bada dessa fall, så kan man alltid med säkerhet öka importvärdet med 25 å 50 0t. — Antagorn det lägsta eller 25 pCt, och redan detta utgör 80 millioner, då Nationen, i trots l af de vackra kalkylerna på papperet, har ett årligt deficit af 40 millioner, hvilket, på ett eller annat sått, mäste betäckas med ädla Metaller, såsom varande den egentliga verlds-valutan. Ett annat. säkrare medel att kunna komma under fund med ett Langs handelsförhållande till ntrikes orter, är ostridigt Vexel-kursen. — Omsättningen i vexlar. i förening med de contanta penning-remiasorne, hvilkas belopp en öfvall affärsman, utan synnerlig svarighet, snart kan beräkna, äro naturliga ; följeslagare at Varnhandeln och dessa endast kun) na jemna den uppstående balancen. Man har vål försökt, att theoretiskt beråkna Vexelkursens vigtiga inflytande på handelsbasancer, och bland annat påstätt, att icke alla liquider, hviika ske genom vexlar, 2:ne Land emellan, härleda sig från handlelsafsärer; men denna invändning förfaller vid närmare öfvervägande, då vanligtvis de transactioner, hvilka göras i enskild våg och utan egentlig gemenskap med handeln, äro så obetydliga satt de icke böra beräknas. Statsförhållanden derI emot, såsom erläggande af betydliga subsidio-melda, I I blifva allmänneligen kända, och kunna antingen aträkna-. eller också kan man, så länge deras inverkan på Statsfinancerna är känbar, icke deraf draga nagon slutsats, emedan sådane fall höra till undantagen. Lika litet afseende kan man fåsta vd den inrändning af Theoretici, att flera skulder gjordts på främmande orter, och följaktligen icke få tavas i beräkning. Å ena sidan förstår ev klok ursklljning att noga öfvervåga alla dessa förhållanden, och å andra sidan måste ändock slutligen allting nödvändigt betalas. — Riktigare, och på visst sätt bekräftande hvad vi anfärt, är måhända Professor Riedels anmärkning, att Vexelkursen å alla utrikes orter, om någon säker kalkyl deraf skall kunna upstå, också bör jemföras med Inrikes kursen. — Dessutom skulle en sådan jemförelse, isynnerhet om man kunde gå långt tillbaka dermed, vara ganska lärorik, och måhända på samma gäng blott genom siffror kunna kullkasta mången Statsmans sinanciella drömmar och misstag. — Att ett så nyttigt arbete, hvilket borde författas i sammanhang med nyare tidens historia, ännu icke synts, härrör troligen deraf. att den, för den praktiske Köpmannen behöfliga skickligheten och erfarenheten, hvaraf han förstår att begagna sig, selas den i Statshushållningen kunnige mannen. Ä Det tredje säkra tecknet till en ofördelaktig Hans delsbalance är, utan trifvel, om Landets klingande mynt märkbart börjar försvinna. Detta erfares lätt, om man blott vill göra sig litet besvär, och vända sig till sakkunnige personer, då man sjelf icke är rätt säker. 1 synnerhet är handelsbalancen betånklig, om ett Land är rikt på Bergverk, men fattigt ; på penningar. — Då kan man taga för temligen afgjordt, att myntet gått ur landet till betäckande af skillnaden emellan exporten och importen. På den frågan, hvilka de båsta medel skulle vara i att afvända allt det onda, som kan upstå genom en 1 . N ofördelaktig handelsbalance, kan endast ges ett svar: Arlighet och Billighet emot Alla. — Intet är så skadligt i handelsoch penninge-affairer, som vidtagandet af väldsamma åtgärder. — Handeln följer sin, af natnren utstakade bana, och låter sig af intet beherrskas. Bäst blir derföre altid: Frihet uti all Lurikes Rörelse, och måttlig Tull; hvarigenom man vinner det dubbla ändamålet af en gifven Tullinkomst. och smuggelhandelns omöjliggörande, — En litlig gränshandel föranleder då till ex. porterande af bandets öfverproduction, och narionaltörmögenheten ökar sig lättare, än genom universal