Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 januari 1841, sida 1

haft förtroende, att bilda en sådan, att föreslå åtminstone någorlunda öfverensstämmande Kandidater, hvaraf då val skett och alla blifvit utnämda på en gång, så att alla regeringens tämmar på en gång fattats, och statens vagn kraftfullt förts antingen åt det ena heller andra hållet, tills omständigheterne äskat en förändring, som då äter egt rum på samma principenliga sått; och ehuru täta ombyten i regeringssysteme visserligen ej äro så fördelaktiga för staten, som om den stadigt föres framåt, på den af förnuftet utstakade vägen, till alla styrelsers sanna mål: allmänt väl, så är det ända bättre. att dessa förändringar, oundvikliga, då man afviker från nämde väg, ske med kraft och konsejvence, än att nycker eller olika åsigter hos de styrande. ständigt ryeka statens tyglar hit och dit. Detta har dock nu under decennier varit fallet hos oss, och jemväl förorsakat det ständiga vacklandet af det dyrbara bräckliga åkdonet, som äfven derigenom hvarje ögonblick hotat att vålta och krossas. Så har det varit och så är det, och huru kan det vara annorlunda på det sätt, som närvarande ofärdiga styrelse kommit tillhopa? — Af den gamla styrelsen behölls Stjerneld och Ihre, och man kan ej neka, att dessa auspicier voro lofvande, ehuru sederwiera begge strandat på kabinettakassan, hvarom mera längre fram: men redan de ötriga utnämningarne låfvade ej mycket godt. Posse har väl någon gång visat sig hafva god vilja; men aldrig energie att sätta den konsegvent i verket. Han var dessutom, genom tullbalancen, brännu:zärkt af opinionen, huru utslaget också må falla, och en justitie-minister i ett sådant predikament, måste man medge vara ett oting. De öfrigas kapasitet, såsom statamän, var så godt, som fullkomligt okänd, och ehuru en och annan giort sig väl känd på den inskränktare plats, ban inn-haft, kunde de der ör ej lemna några garantier för uppfyllandet af solkets rättmätiga önskningar, förhoppningar, förväntningar, fordringar och behof. Också hafva de på intet sått svarat deremot; de hafva ej ens förmått genomdrifva statsrädets komplettering. Om af bristande vilja eller förmaga att öfrervinna de hinder, som, vi medgifva det, al vissa skepnader lågges i vågen för hvarje framsteg, lemna vi derhån. Och huru har ej sedan sökts hit och dit, för att förmå någon att mottaga en portfölj? Man kan nästan såäga att de bjudits ut på entreprenad eller också, att, som det skedde på det bekanta bröloppet i evangelium, man, sedan de bjudna gästerna ej velat infinna sig, skickat ut på vägar och stigar och bjudit kreti och pleti till bords, utan afseende på ålder — vi hade så når sagt — och kön. Men hurudant har aällskapet också derigenom blifvit? Ganska blandadt är det minsta man kan såga, och halft om halft är sannerligen en högst dufven dryck för den efter oblandad kraft suckande nationen. Sedan Pesse på allvar och Sljerneld, hittills på skämt; men som vi förmoda snart på allvar. ty af skämt blir all. var mången gång?, tagit afsked, har den andra villan blifvit värre äv den första. Justitieminister vill, efter Posse, ingen bli, om ej åter gubben Rosenblad , Sverges Talleyrand, åtminstone hvad vvängningarne efter vinden beträffar, och det är ej utan att det glunkas om denna möjlighets förverkligande, efter riksårets slut; ty hvad kan man, vid betraktande af hvad som sker under Ständernas ögon, ej vänta sig efter deras åtskiljande? T. e. vissa af de afskedade Statsrådens benådning med så inkrativa reträter, som presidentstolen i Bergskolmaium och General-tull-direktörsplatsen, samt andras förespråkande för stora pensioner, och det i trots FE — dAd 3 MA aAa RM 0 Mesh OM JA