Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 januari 1841, sida 1

nmii Ai ssssdsssss K sade propositionerna, allt mer en natur, att böra blifta föremål för de allvarligaste betraktelser inom Nationen; ty — ej år det på den nu beträdda vägen, som hon betryggar sig om medborgsmanna-dygderna och embets-dugligheten i Statens tjenster. I å Föredragningen af ConstitutionsUtskottets Memorial med fortsatt förslag till de förändringar if Reg.Formen, som blifva följden af National representationens ombiltlning, har, som man jkunde väuta siv, blifvit försenad. Borgareoch BondesStånden företaga det i nåsta vecka; men Landtmarskalken och Erkebiskopen vilje ej medgifva att föredräga det förrän den 27 Januari. Då är, med anledning af de Kongi. . högtidsdagarna, hela kohorten af Landshösdingar och RegementsChefer i staden 3 och troligen far man våt se Riddarhuset och Prestestander göra allt, för att försätta frågan i outredbart skick. Under tiden ars betar Utskottet nitiskt på det stora sammanjemnknings-förslaget. Adeln har redan afslagit antagandet af de voteringspropositioner i Förstärkt StatsUtskott, som skulle göra ett slut på de obehagliga förhållanderna emellan Räntegifvare och Räntetagare. Presteståndet gör med ännu mera skål, säkert detsamma; ty der) påle ler det, om möjligt , ännu mera egen pung. Begga dessa Stånds Talmån göra sig inga scrupler af att trametälla propositioner till afslag å dessa sammanjemnkningsförslag, hvilka, enligt (årnndlagarnes anda och ord, ovilkorligen böra i Nämnd afgöras, då två Stånd stannat mot två. Sadan är följden af det orimliga talmanskapet. till hvilket icke national-representationens förtroende, men Regeringen nämner elek Prelaturen bestämmer personer. I de tider då finna en strång hederskånsla, en djupt inplantad vördnad för lagurnas bud och känalan för ett beraradt förs troende af enhvar ibland sina medborgare, styrde de för hela riksdagar fungerande talmäns handsingar. tå kunde det olämpliga at deras arbiträra myndighet icke så mycket föranleda till missförhållanden. Men, i vår tid gör talmans godtycket obersknelig skada åt nationens angelägenheter. Sedan den krassa Rojali-men anser allt tillåtligt, emot de så kallade pars tier hon sjelf uppräckt. finnes ej mera någon politisk moralitet; och partiskheten atgör den egentliga materia peccans, som ; dagligen förvärrar vårt samhälles kräftsär.