Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 januari 1841, sida 1

bättre dagar ånyo randas för folken och de ärfiliga regentslägternas ormyngel endast skapadt att pina: suga och förgifta, varda utrotadt från jorden. Jag vet, att Ua tycker mera om ett regeringssätt, der man låter en grannt utsiradl docka, till hvars alla krumbugter man sjelf haller tradarne med stadig hand, nicka som en chinesisk pagod, i spetsen för de styrande: men så får du också förlåta mig min åsigt om denna dyra; oftast besvärliga dockas umbärlighet. och om vadan att hafva en sådan, derest trådarna, som leda hennes rörelser; brista af alder, ränker eller ansträngningar! Taflan är starkt skuggad: men dock ej utan sanning, det måste wan medge, då man betraktar sädane barn på thron, som Drottning fonbelln i Spanien, Kejsaren VUyn Pedro i Brasilien och vi kunna nästan tillägga Drottningarne i England och Portugal, åtminstone om man besinnar den tid, då de kommo på thronem eller ocksä, då man ser på dem, som af alder blifvit barn på nytt. — Vid hbeskritningen af en vacker, nordisk värdag, sid. 262; misstar sig förs. något, då hän säger sippan vara färglös, som drifran, dess moder: så mycket vi veta är den första sippan i norden blås — Vid framställningen af Kellgren och Leopold anfår förfs begges åsigter öfver smicker, hvilka, ehurn inbördes högst olka; ty Leopold vat den mest fulländade furstes tjenare och Kjellgren frisinnad, begge ge den låran, att de Konungar äro dårar, som låta samtidens laförd gälla, som klingande mynt.? — Konungen var, söm hvar man vut ofta i penningeförlägenhet och tillgrep mången gång ej alldeles hedrantle medel, för att afhjelya densamma; men att göra det till statens mehn eller mot grundlagarne föll honom aldrig in. Bärthelemy hade han fått så godt som personligen; men hans fsigtt staten är jag och jag är staten. hade åtminstone den följd, att lan ansäg denna gåfva böra införlifvas med staten och ej vara säljbar, ej heller tog han upp lån mot sås kerhet af allmänna kassor, utan ständernes hörande, minst till sin eller sih dynasties enskilda nyifn, Riksdag inåste han deremot slutligen sammanlala., för att få penningar, och det tycks än i denn stund vara regeringarnes högsta syfte vid ständernas sammankomster; det öfriga är bisak. Vi skulle ännu kunna anföra mycket af högsta intres e ur denuna boka och hHir skulle tlet kunna vara annorlunda i skildringar; hraruti Lovisa Ulrika, Gustaf II. Schröderheim, hans Fru. Kellgren, Beliman; Kraus. Nauman, Karsten, Ehrensvärd, med ett ord, allt det bästå Sverge i alla vågar alstrat, uppträder bredvid de smutsigaste utsvåfningar, de kolossalaste därskaper, hvari Hertig Carls politiska ordensvurmerier, dem författaren tillskrifrer den afskyvårdaste riktning. ej intaga ringaste platsen. Men vi vilja ej trötta lä-aren med vidare fragmenter, vi hafva blott velat reta hans aptit. om det behöfs, mer dertill, än att känna kocken och köket ; var har åtminstone blifvit så skärpt; att vi blott ropa efter mer; mer! A2 —