Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 december 1840, sida 1

AAA33 — som en Livingstons, HoWards, Lynds, Beaumonts, Tocquevilles m. fl. och egna rationella rästonnementer, -å att sanningen ligger ojälabtig i dagen. Vi kunna saledes hoppas att, under dessa auspicier, en gång upplefva den dag, da vi få se närmgstriuetens band lossade och äfven fangen behandiad, sasom menniska, lagen ej begagnad, såsom hämnare, utan såsom förbättrare; enligt den store verldsstyresmannens exempel. Olämphigeten af alla kroppsstraff. fran lifsstraffet till stochstraflet, adagalägges oemotsägligt, sasom mera qväfvande all, än srambringande någon slags förbåttring: vare det, sasom straffande brottslingen eller varnande den ännu ej tallne. Dödsstraffet beröfvar all möjlighet till bättring och förhärdar vitnena dertill. sa väl som alla grymma straff, t. e spö och ris. Ytterligare förderf medföra äfven alla äreskändande straff, sasom skampale och kyrkplikt, likasom iukastandet på vatten och bröd eller annat fängelsestraff, bland törhärdade brottslingar i vara eländiga häk ten och änd malsridriga korrektionshus. Ändamalsvidrigheten af alla öfriga äldre slag af korrektionshus bevisas äfven och sjelfva de, efter den sakallade Auburnska methoden inrättade, eller med ensamma ceiler om natten och gemensamt arbete under strängaste tystnad och takt om dagen, mäste stå efter för de enda, som synas ändamalsenliga, näml. de etter Puiladelphiska methoden inrättade, med ensamma celler bade natt och dag, och der arbetet ej blir ett straff, utan en lättnad för det vaknade samvetet, den tunga sjelfpröfningen. Allt detta klart och ojätvigt adagalagdt, öfvergar Förf. till tillämpningen på Sverce och visar, huru, om någonsin den nya lagen kall blifra verklighet, användandet af vänade peniteutiärsystem är oundvikligt nödvändigt, samt älven möjligt. endast man med allvar vill det. Till bestyrhandet bäraf uppgoras beskrifningar, ritmngar och boöstvadslörslag, såväl till centralfängelser, som till härad-häkten. Det är sannt, utförandet at detta förslag skulle kosta millioner; men I:o skulle de ej blifva omöjliga att anskafka för ett så godt ändan äl, 2:o vore den moraliska nyttan öfver all beräkning och 3:o är afsigten ej, att allt skulle göras på en gäng, utan först i mindre skala försökas. Enligt alla andra lånders erfarenhet, der dylika försök skett, är den lyckliga utgangen duck vj trifrelaktig. och näst till tolkundervisningen kunde väl intet kapital tacksammare användas än till fallna likars förbättring. Som vi ej ega rättighet att någon-in tvisla på möjligheten deraf. borde dock så till vida afvikas från Förf:s förslag, ait endast philadelphiska systemet följdes och alideles inte det Auburuska. som ju aldrig visat fullkomligt tillfredsställande resultat. Snart torde det ock blifva utröndt att philadelphiska systemet, rätt tillämpadt, och med behörig rörelse på de kringstängda fanggårdarne. ej är menligare för helsan, än det auburn ka. Hvad dessa fanggårdar beträftar, så synes oss den för dem föreslagna afstängningen med plank alltför tunn, för att förekomma all kommunikation fångarne emellan, om de ej närmare bevakas under promenaderna, än som kanske från den på planchen 1 utmärkta altanen, hvilken jemväl fattas på de åt framsidan liggande gårdar. — Bland mångfaldiga missbruk vid våra fängelser, dem Förf. vidrör och uppdagar, är äfven det, att vaktmästaren merendels består fangkosten, oftast på fångarnes bekostnad Utom det, i allmänhet, oriktiga derifinna vi det äfven hafva ett högst menligt inflytande på fangarne, om de ens kunna hysa ringaste anledning att tänka, det deras fria bevakare, ostraffad, begår större bedrägeri, än det hvarför friheten blifvit dem beröfvad. Mycket sannt och förträffligt skulle ännn kunna vara att anföra ur den förtjenstfulla afhandlingen; men vi vilja ei gå låsarens nöje i föreäg vid upptäckandet af de oemotsägliga till mensklighetens bästa der uppstälda och oomkullstötligt försvarade satser. Språket är, som sagdt är. äfven så flytande, rent och vältaligt, en så skenbart torr afhandling kan medgifva; men snille och kärlek för saken lifvar allt. En enda fråga skulle vi blott vilja göra korrektur-låsaren, och det är hvarföre hemta okrifves hämta , då det dock tydligen kommer ifrån utt taga hem, och likaså, hvarför det skrifves sednare , som dock, Såsom komparativus af sen, bör vara senare? — mindre inconseqvenser i stafningen att förtiga. Och nu hafva vi ingenting annat att önska. än att brad denna afhandling så skönt och sannt nttalat, snart måtte framträda i lifvet, såsom verklighet och båra de våälsignelserika srukter, hvilka det goda fröet otrifrelaktigt innebär. —— GÖTHEBORG. Stockholm. d 29 penr (KAN PEED A Pm AA