dem vinnas, och hvems dessa ändamsläro, hvem som kan hafva fördel af, att ryktena blifva trodda. Personer finnas, som visat sig synnerligen angelågna om spridande af den tro, att sörsök blifvit gjorda likt och olikt, till höger och venster, och att många korgar erhållits. Därigenom får man rättighet att såga: nog vilja vi; men det lyckas icke. Och då allmänheten naturligtvis frågar: hvartöre lyckas det icke? då är ypperlig lågenhet att framkasta vinkar om ständernas niskhet och klander, om Åomöjligheten att styra med eu sådan press, om tusende hinder, utom det rätta. Vi tro oss i en föregående artikel hafva utvecklat detta verkliga hinder. Ett annat ganska svårt hinder, hvarföre många af de omtalade icke antagit, är att de icke fått anbud. Så är förhållandet nu med Richert; så lårer det varit med Baron Lejonhufvud, som äfren omtalades. När allt kommer omkring, torde det vara en eller ett par stycken. som verk-ligen blifvit tillfrågade. Imedlertid hade sagan blifvit med sådan omhng-amhiet satt i gång, att vid sjelfva Ständernas debatter om den bekanta adressen, alla talarne antogo såsom en allmänt känd sak,att en mängd fruktlösa försök blifvit gjorda att tå en Justitize-minister och öfriga conseil-ledamöter, som felade. —————