Article Image
nh ha för alla nationer; således vid egentligt lärda böcker är språket något oväsendtligt och tillfälligt. Så är det ej, när frågan är om litteratur i inskränktare betydelse, den andiga afspeglingen och behållningen af ett folks egenhet; ty härifrån kan omöjligt dess språk afskiljas, som är det väsendtliga uttrycket af en nations andiga egenhet och den nödvändiga formen för densamma. I derna betydelse är litteraturen inskränkt till de två stora områdena: Posien och Filosotien, i den vidsträcktaste betydelsen af dessa ord; ty hos begge dessa är egenheten en nödvändig beständsdel; och derifrån kan spräket, som sagdt är, ej skiljas. Fasthålla vi detta begrepp, så erbjuder Skandinavien den märkvärdiga och till sin grund ensamt stående syn i den nyare tiden, att det finnes två, om man så vill, tre språk, och dock egentligen blott ett språk, tvä, om man så vill, tre litteraturer, hvilka dock egentligen endast äro en litteratur, och af egen inre drift beständigt mer måste närma sig hvarandra. Spörjer man i hvilket förhållande den skandinaviska utvecklingen kan tänkas, nämligen till den andra stora afdelningen af den germaniska folkenigheten, den tyska, så kan detta måhända passande betraktas, sasom en likhet med det förhållande, hvari den egyptiska och indiska stod till den grekiska. Dock bör man ej heller öfverse skilnaden,som består deri, att dessa orientaliska utvecklingar endast voro forgångna förntsättningar för den grekiska, hvaremot den skandinaviska naturligtvis är att betrakta såsom ännu lefvande och verksam, ja, utan tvifvel har sin, sedan mythologiens dagar, vigtigaste period att förvänta. Ett våsendligt hinder för en mera lefvande litterär vexelverkan mellan de tre rikena är den dåliga fot, hvarpå dess merkantila sida befinner sig. Det är ytterst svärt. som talaren af erfarenhet visste, att fa böcker hårifrån till fremmande länder, och det är bekant huru svag den inbördes förbindelsen mellan länderna i allmänhet är. För fråmmande länder borde väl Köpenhamn vara den närmaste punkten: men hvilken ort, hvilken medelpunkt skulle man välja för den inbördes förbindelsen? Jag är tödd i Norge, uppfostrad i Danmark? , fortfor talaren, det är således ej af partiskhet, som jag föreslår Götheborg, såsom det enda ställe i detta hänseende. Dess belägenhet, ungefär midt emelian de tre rikena, den fortfarande äÄngbåtsfarten på denna ort ), allt gör den passande dertill. Nan har invändt att den är en blott handelsstad. Sä mycket bättre! Desto mer afsöndras det merkantila från alla andra intressen, desto bättre skall saken bedrifvas. Ännu är det ett vigtigt föremål, hvarpå talaren förde uppmärksamheten. Vid de fyra universiteterna, Köpenhamn, Christiania, Upsala och Lund, bör hvarje nationell skilnad upphöra mellan lärarne och studenterna, så att begge dessa universitetens beståndsdelar blifva rörliga mellan alla fyra, så som händelsen är i Tyskland. Hvar ett berömdt namn lyste i ett eller annat fack (ITheologien. Fysiken, Filosofien o. s. v.), dit skulle de ynglingar, som idkade denna vetenskap, strömma; der en lärareplats vore att fylla, der borde man genom fördelaktiga tillbud söka att vinna den bästa i alla tre rikena. Först då skall en sann skandinavisk litteratur utveckla sig; då skall skriftställareus verkningskrets sträcka sig så vida, att en bok, som utkomme i Köpenhamn, ej hade gjort sin fulla verkning, förr än den vore läst i Trondhiem och Stockholm — och omvåndt. En högre flygt och en mera storartad riktning skulle blifva följden för litteraturen. och denna anda skulle af sig sjelf tillbakatränga den böjelse till små käbblerier i dagblad och brochurer, till det kjälkborgerliga renomisteri, som så lätt insmyger sig i en trängre krets och en inskränkt litteratur. Den makt som leder historiens epoker, krossar och tillintetgör vål hvarje blott enskildt och egoistiskt stråfvande, men den bortstöter ingen, som är stark ; och starkt är Skandinavien, då det är enigt. Härefter öfvergick talaren till personliga förhållanden. Han tackade åhörarne för det oförmodade intresse, de hade skänkt hans föredrag. På ett rörande sätt yttrade han sin tillgifvenhet för Skandinavien, hvarifrån han aldrig invertes hade skiljt sig, ehura han ej lefde och sannolikt ej heller skulle dö der. Han tackade för H. Maj:ts nåd, hvarigenom han vore iståndsatt att ännu en gång offentiigen tala i sin landsmäns krets. Det är mig, som om kretsen af mitt lif vore slutad, i det jag efter ett upprördt lif har återvändt till min ungdoms land, för att taga mitt sista farväl af detta och mina landsmån. 5. — — ) Härvid får ej heller glömmas dess ständiga förbindelse med hufvudstaden och kela norra och AMJ

23 december 1840, sida 1

Thumbnail