läst en bön, upptogs likkistan med största omsorg, och blef af Ingenieursoldater med blottade hufvuden inburen i ett tält. Här först öppnades de inre likkistorna, emedan Läkaren, Doctor Gvillard, måste vidtaga nödiga mått att bevara Napoleons lik från vidare förmultning. Första yttre kistan var lindrigt angripen, den af bly var i godt stånd och innehöll tvänne andra likkistor, en af trå, den andra af bleck, hvilkas lock måste lossas med mycken sorgsällighet. Den sista kistan var inuti fodrad med en. garnering af hvitt atlas, hvilken genom tidens verkan nedfallit på kroppen och höljde den likasom en avepning. Man har svårt att föreställa sig den oroliga väntan, hvarmed de omstående afbidade ögonblicket, som för deras ögon skulle afslöja allt hvad som var öfrigt af Napoleon. Oaktadt grafrårdens och kistornes goda tillstånd, hoppades man icke finna mera än några vanställda lemningar. hvilkas identitet man skulle igenkänna på slarfvorne af drägten. Men då Doctor Guillard upplyfte atlassvepningen, fattades åskådarne af en obeskriflig känsla af förvåning och rörelse, hvilken mest utbröt i tårar. Kejsaren sjelf låg för allas ögon! Hans ansigtsdrag, ehuru förvandlade, igenkändes sullkomligen. Händerne egde all sin skönhet. Hans väl bekanta drägt hade lidit obetydligt; och färgerna kunde med lätthet urskiljas. Ordensdecorationerne, epanletterna och hatten voro alldeles oskadade. Liket låg såsom gjutet i mjuk stil; och utom slarfvorne af atlasfodringen, hvilka betäckte en del af uniformen, såsom ett fint flor, skulle man trott sig hafva sett Napoleon liggande på parad-sång framför åskådaren. General Bertrand och Hr Marchand, hvilka varit närvarande vid begrafningen, uppgåfvo straxt de piecer, som blifvit inlaggda i kistan. Man märkte äfven att venstra handen, den General Bertrand kysst just då likkistan skulle tillslutas, låg något litet högre. MelJan benen och vid hatten stodo de tvänne vaserna hvilka inneböllo hjertat och inälfvorne. De begge inre likkistorne blefvo åter sorgfälligt tillslutne; den gamla blykistan blef i den nya kistan starkt fastgjord med tråkilar, hvarefter begge blefvo tillödda med största omsorg under Doctor Guillards ledning. Derpå blefvo Ebensiolts-sarcophagen, jemte ekkistan tillslutne, och Capt. Alexander öfverlemnade till Hr Chabot nyckeln med tillkännagifvande, att från detta ögonblick Kejsar Napoleons stoft stode till Franska Regeringens disposition. .... Sarcophagen blef ställd på en fyyspännig vagn, som var prydd med sorgsymboler. Öfver alltsamman utbreddes en praktfull Kejserlig mantel, hvars hörn uppburos af Hrr Bertrand, Gourgand, Lascases och Marchand. Liktåget satte sig i rörelse kl. 314. Främst gick en Chorgosse med korset, jemte Abbe Coquereau. Processionen anfördes af Grefve Chabot. Engelska artilleri-detachementet commenderades af Öfverste Trelawney. Åfvren General Middlemore, ehuru ganska illamående, samt General Churchill, följde till fots, jemte Auctoriteterna och Invånare i mängd. Imellanåt måste göras halt, då vägen var mycket svär och likkistan af ansenlig tyngd. Canonskott från fortet vid Redden förkunnade tågets annalkande, och skott med minutsintervall svarade från franska fregatten, der flaggorne voro hissade på half stäng; oeb alla franska och främmande skepp flaggade på samma sått. Då likprocessionen ankom på kajen, sormerade Garnisonen och Milicen haie, och vagnen for längsamt ned till stranden. På kanten af Hafvet, der Engelska linierna upphöra, befann sig Prinsen af Joinville jemte Franska Divisionens Officerare, hvilka alla i djup sorg och med blottade hufvuden afbidade likets ankomst. Vagnen stannade 20 steg från dem, och General Middlemore öfverlemnade på sin Regerings vägnar ät Prinsen Napoleons stoft. Genast nedsänktes Likkistan i Fregattens slup, under djup och högtidlig sinnesrörelse hos alla; den döende Kejsarens önskan skulle gå i fullbordan: hans stoft hvilade under Nationalflaggan. Nu försvunno alla sorgeteken. Samma hedersbetygelser, som skulle visats Kejsaren om ban lefvat, vistes nu hans lik, och midt under salvor från de flaggande skeppen, som mannade rår, styrde slupen, åtföljd af bätarne från alla skeppen, låärgsamt åt Fregatten. Då likkistan kommit fram, emottogs den mellan tvänne leder Officerare, som skyldrade gevär, fördes till aktern, der ställdes i det upplysta capellet, hvarvid 60 man under äldsta Licutenantens befäl gjorde honeur. Oaktadt det var sent, lästes absolutionen, och hela natten igenom förblef liket sålunda utställdt. Capellanen och en Officer vakade dervid. Dagen derpå kl. 10 s. m., sedan Befål och Manskap från Franska krigsoch handelsskeppen samlats ombord på Fregatten, hölls en högtidlig själamessa; derpå nedsattes likkistan i mellandäck, der ett upplyst capell var invedt för den. Kl. 12 var allt fullbordadt. D. 18 Oct. gingo Fregatten och Corvetten till segels, samt återkommo till Cherbourg den 30 Nov. och 2 Dec. Ifrån Cherbourg anlände liket på Ångfartyget Normandie, ledsagadt af fartygen Veloce och Courier, d. 8 Dec. kl. 10 på aftonen, till Havre de Grace. Vädret, som hela dagen varit mycket fult, blef oförmodligen om aftonen vackert; ehuru omgifven af en dimma, lyste månen klart. D. 9 på morgonen föll dimman och det blef det vackraste väder. KL 6 gick trumman i staden, och hela befolkningen skyndade: till stranden, hvarifrån den såg Lik