Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 december 1840, sida 1

— tion blifva Frankrike gjord, och derpå har Hr Th. väntat. Jemväl gör han den anmärkningen, att det afgörande motivet för England icke varit den falska tydningen af Vice-Kungens steg, utan underrättelsen om insurrectionen i Syrien — hvilket talaren ämnar bevisa med officiella skrifvelser och euskilda bref.) — Herr Guizot svarar, att han, som Herr Thiers, trott på inbjudningen från Engelsa sidan, och att detta ej skett, vore, såsom han redan förr sagt, ett mycket dåligt beteende af Eugland. Imellertid inträftade det oväntade, tractaten underteknades utan att Frankrike anmodades om ett slutligt svar, och den 17 Juli blef honom (Herr G.) communiceradt, icke tractaten, men factum att en sädan blifvit afsluten; innehället erhöll han först fem eller sex veckor sednare, da den blifvit ratificerad. Genast efter det Lord P. för honom uppläst sitt memorandum af d. 17 Juli prostesterade han (G.) mot tvänne punkter deri. Den första säger, att de 4 Hotven kort förut föreslagit Frankrike att förena sig med dem, för att tillvägabringa en förlikning mellan Sultanen och Mehmed Ali, på en basis den Franska Ambassadeuren i London sjelf föreslagit, och att Frankrike nu lika fullt icke anser sig kunna ingå på den: häremot erinrade han att vid intet tillfälle nagon Fransk Ambassadeur officielt föreslagit den här menade öfverenskommelsen att bevilja en delaf paschaliket St. Jean dAcre jemte fästningen... Vidare säger Memorandum, att Frauska Regeringen törklarat i ingen händelse vilja sätta sig mot de atgärder de 4 Makterna i samråd med Sultanen kunna vidtaga: häremot invände han (Hr G.), att Fiackrike visserligen aldrig skulle blottställa freden och sina intressen blott för Paschans, men att, om de af Makterne beslutna åtgärder vore menliga, i Frankrikes ögon, för Europas jemnvigt, skulle Frankrike taga lämpliga. steg deremot. och alltid skulle det förvara sin tulla frihet att handla. — Sa hade han (Hr G.) talat, och derföre gillat Cabinettets försigtga rustningar, för att vara beredd på allt. Men intet som sedermera timat innebär ett rättvist, rättmitig(, allvarsamt motiv till att hålla sig beredd att endera dagen bryta freden, och än mindre att göra det genast. (Skratt. Knot.) Hr G. är öfvertygad att de 4 Makteraa i sin tractat icke haft nagon siendtlig afsigt mot Frankrike, (Exclamationer.) Blott en olikhet i åsigter i Orientaliska frågan existerade: det vore allt. Sannt är att tractaten af d. 15 Juli försatt Frankrike i en isolerad ställning, verkat köld mellan detsamma och dess bästa och palitligaste Bundsförvandt, och derföre är det rått och billigt, att Frankrike vidtager förberedelser, men dessa äro sådane att de skulle svara mot en vida brydsammare och vådligare ställning, och just genom dem försättes landet i en sådan. Man talar om en coalition mot Frankrike; den existerar icke, men man tage sig tillvara att framkalla den. Hvad skall Europa tänka om Frankrike verkligen upp-tå ler 639,000 man linietrupper och 300.000 man nationalgarde. Sådant tillhör icke en väpnad fred, mena ett tillämnadt anfall. Han (6.) kan ej gilla dem, och bar alldrig gillat dem. Bevis derpå lemnar han i 2 bref. af 23 Sept. och 13 Oct., till Hertigen af Broglie, som skulle meddela dessa Lans tankar ät Hr Thiers. Han (G.) säger deri, att han icke kan anse Syriska frågan såsom krigsskäl; sedan man hvarken fört krig för Polens eller ltaliens skull, kan man förnuftigtvis icke föra krig för att förskaffa Syrien åt Paschan i stället för åt Sultanen. Det medgifver icke den politik Frankrike bittils följt i Orientaliska frågan. Det har alltid förklarat att det icke är intresseradt uti huru dem imellan territorialfrågan blir afgjord, eller om Mehmed Ali vill afträda hela Syrien; blott tvårgsåtgärder har det ej velat tillåta, emedan de farliga följderna deraf skulle drabba Europa. Imellertid har tractaten af d. 15 Juli, och dess verkställighet icke medfört något nytt i frågan, åtminstone hittils ej. Men visserligen kan något förefalla i Orienten, det Frankrike icke med likgilltighet kan åse, och derföre måste det rusta sig, men intet vidare. Hvad har skett? Man bar lagt föga vigt på Frankrikes vänskap; det känner med råtta sig säradt deraf; men det är intet krigsskäl; förolämpningen är ej sådan, att den fordrar och rättfärdigar krig. Man bar hvarken velat föroiämpa, utmana eller bedraga Frankrike. Man har begärt dess deltagande, och det har vägrat detsamma. Der har man gått längre och har deri ådagalagt brist yå aktning. Det är ett dåligt beteende (mauvais procd) men ingen skymf. — Hr Guizot lemnade tribunen och sammanträdet upplöste sig. GREKLAND. Athen, d. 12 Nov. I går blef Regeringen genom stafett underrättad att Phalangit-Öfrersten Valenzias med 3 å 400 man vid Thessaliska gränsen inryckt på Turkiska omrädet, utan order före stås. Våra politici se häri verkan af främmande