Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 december 1840, sida 1

—— var värst öfverraskad öfver förslagets öde, var författaren, Hr Dupin, som var yttersi belåten med sitt arbete, men efter sammanträdet icke var så fast i sin tanka. På en Deputerads fråga, huru han velat leverera ett slikt stycke arbete, svarade han vresigt: Tror Ni jag gjort det ensam??? — Hvem bar va. 2—229 4 . rit medarbetare då? — Den namnger jag icke. — Af det förnekande häraf, som Journalj des Debats gör, skulle man tro att författaren vore tillfinnande i en hög region. Den största och allmännaste harmen utbröt i Kammaren, då det ställe ur Adressen upplästes, der det säges att Frankrike mangrant skall uppstå — om dess område hotas; det vill såga, att det overksamt skall åse huru Mehmed Alis sjelfva existence hotas af de makter, som utan och tvertemot Frankrike företaga sig ordnandet af Orientens angelägenheter! — Orden om Polens nationalitet —som till just Frankrikes vanära ej mera existerar — väckte blott ömkans åtlöje, och för att göra ironien rätt skärande, så har Parisiska Polisen i samma dagar som phraserne vankas, förbjudit de Polska flyktingarne att den 29 Nov. fira 10:de årsdagen af sin revolution, — Vämjelse uppkom, då man jemförde det käcka språk Adressen talar om den lilla Argentiska Republiken, mot det ödmjuka språket i förra afdelningen af Adressen. — Särdeles munterhet väckte denna phrase: Förlita Er, Sire, på Er stjerna; och då man critiserade uttrycket, gaf Hr Dupin till svar: ?Hade jag sagt: Ei lycka, skulle skrattet blifvit värre. — Slutet af adressen syntes bäst passande för predikostolen; också ledsagades det af ett flerfaldigt Amen! från Venstra sidan. Alla tidningarne, utom J. d. Debats, höja ett enda oviljans rop; och den sednare, som kallar adressen god som ett helt, medgifver att ett eller två ord? kunnat vara annorlunda. Det har omtalats, att Herr Guizot ämnar öfvergifva den olyckliga törfattaren, och låta genom amendementer utgallra de förhatligaste ställena, särdeles det der det heter: om Frankrikes område hotas. Oppositionen omgås med töresatsen att föreslå det bittert gäckande amendementet:om arrondissementet Lisieux (för hvilket Herr Guizot är Deputerad) blifver hatadt. — Men efter all sannolikhet vill Herr Guizot söka genomdrifva Adressen sädan den är. Under dessa företeelser har underrättelsen om S:t Jean dAcres eröfring ingått, och gjort djupt intryck; och nu hafva i dag debatterne i Deputerade Kammaren tagit sin början. Redan kl. 4 på morgonen trängdes man för att kunna komma in der. Herr Thiers inträdde i salen med en ofantlig lunta papper under armen; omkring honom samlade sig en liten grupp. Discussionen öppnades af grahärsmannen Sonlt, med yttrandet: att han tror och vet det Frankrike ej skyr krig, men heldre dock bibehåller en ärofull fred — — — Sådan var politiken hos Cabinettet af 12 Maj, och sådan är den hos Cabinettet af 29 Oct.; — — han vill ej ingå i granskningen af skålen, som förmått Frankrike att icke ingå på de förslag som åt dets: mma blifvit gjorda, och att icke antaga en uppgörelse som nu synes så önskvärd; — — han har rest i England, och blifvit öfrertygad att man ej haft för afsigt att förolämpa Frankrike; — — han är gammal soldat, och så ömtålig om hedern som nagon, och ämnar icke på gamla dagar förråda Frankrikes ära (rop af Bravo!); men Frankrike är ej skymfadt. Man har ofta begärt dess medverkan. men det har vägrat den — —. — Herr Thiers begår ordet. Han förklarar att det sker vid debatternas början, för att på sätt och vis aflägga råkenskap. Utan att säga alltför mycket, måste han dock vå tillbaka något längre än till den 1 Mars (då han inträdde såsom Minister). Vi hade (talade han) icke varit lyckliga i Belgiska frågan, (knot till Höger), icke lyckliga i Ancona-frågan (nytt knot), icke lyckliga i den Spanska (fortfarande knot.) Enhvar tycktes vänta, att vi i den Orientaliska frågan skulle taga vår skada igen. I detta afseende åberopar jag Kammarens äldre discussioner, och Hr Joufireys betänkande om Frankrikes intressen i Orienten. Det innehåller att Frankrike ej kan medgifra att Orientens angelägenheter ordnas utan dess medverkan, och att. om Regeringen fördrager denna förödmjukelse, den haratt befara genljudet derafinomlands. Hr Thiers gör nu en öfversigt af ställningen före hans inträde i Cabinettet. Att ränskapen med England kallnat, härleder han derifrån, att Cabinettet af den 12 Maj satt sig mot Lord Palmerstons förslag, att tvinga Paschan att g8terlemna Turkiska flottan, — en vågran den talaren icke annat kan, än gilla. D. 1 Mars fann Thierstka Cabinettet Englands och Frankrikes politik fullkomligt åtskiljd. England Intade i Orientaliska frågan åt Rysslands, Österrikes och Preussens sida; Frankrike stod ensamt. Det hade på formligaste och uttryckligaste sätt fordrat Egypten ärftligen och Syrien på lifstid för Paschan, och till och med förkunnat, att det heldre skulle alldeta.