Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 december 1840, sida 1

a vv em we ee I soner blefvo hållna till ett för dem Rörande utpensioneringen yttrar sig Direktionen: Sedan utpensioneringen börjats hafva 4 hjon aflidit och 4 återkommit: dock hafva desse sednare varit af det slags menniskor, som tvifvelsutan mera äro föremål för en Korrektions-Inrättning, än för en Barmhertighets-Stiftelse. Däremot har Direktionen haft många glädjande företeelser, tydligen utmärkaude de vårdade hjonens synnerliga belatenhet, trefnad och goda hälsa. jemväl bestyrkte af deras egne utsagor och friskare utseende; Och då Direktionen icke bar åliggande, att anskaffa passande arbete åt fattighjonen i Baracken, hvilket, äfven med bästa vilja, icke låter sig göra, skall den redan verkstälda och vidare fortgaende utpensioneringen blifva af en högst välgörande verkan, i afseende på den undanråjda sysslolösheten, denna moder till så mycket ondt, enär de utpensionerade hjonens arbetskrafter alltid blifva tagne i anspråk af deras vårdare, om ej annorlunda, genom de inom hus föresallande smärre bestyr, Dessutom har Direktionen därigenom, att utrymmet inom försörgningshuset blifvit aldeles tillräckligt för de fattighjon, som redan äro derstädes intagne och ån vidare kunna ifrågakomma, till åtnjutande af enabanda förmån, blitvit i tillfälle inställa en redan nödig befunnen nybyggnad, till utvidgning af försörgningens lokal, hvarmedelst den utgift af 10,000 Rdr Beo, som. enl. beslut å allmän Rådstuga den 16 Maj 1839, bordt för nämnde ändamål upplånas, emot Stadens Invånares garantie, hitintills kunnat besparas, och jämväl för framtiden torde fblitva obehöflig. Direktionen föreslår att det, genom taxering 8 Stadens Invänare, inuevarande år utgående tillskottet af B:co R:dr 22000, måtte för kommande år nedsättas till B:co R:dr 20000, och tillkännagifver att de år 1839 serskildt bestämde och i år uttaxerade B:co R:dr 5500 skola anvåndas till sitt gifna ändamål, eller att godtgöra den vid förstnämnde års slut befintliga brist. Inrättningens Bokförare, Arbetshus-bokhållaren Lindstrand, som efter 23-årig tjenstetid vid inrättningen, af försvagad syn och hälsa, sett sig föranlåten anhålla om sitt entledigande, rekommenderas af Direktionen till bibehållande af halfva lönen, eller B:co R:dr 250, såsom lifstids-pension. — Att Fattigförsörjningar gifva pensioner torde väl icke kunna anses så alldeles riktigt, men vi tro att bevekande skäl, i detta fall, tala för ett undantag från principen. Direktionen fäster dessutom Magistratens och Stadens invånares uppmärksamhet på nödvändigheten af anvisandet af någon passande lokal till Asyl för husville personer, i likhet med hvad utrikes och åfven, i senare tider, här i riket ägt rum; en sak som icke nog kan rekommenderas till Stadens invåyares behjertande. Afven tillbännagifver Direktionen sitt bekymmer öfver, att den icke, instundande vinter, kan påräkna tjenlig sysselsättning för sattighjonen; hvilket bekymmer uttalas i söljande period af ofvannämnde skrifvelse: Ett icke obetydligt antal arbetsföre manspersoner, hvilka under den blidare årstiden lätteligen kunna förvärfva hvad de för dagen behöfva, falla, under vintermånaderne, fattigförsörgningen till last, emedan de då sakna kläder och nödtorttig lifsbärgning samt passande bostäder, hvartill uthus källare och vindar i det längsta inpå vintren begagnas; hvarefter sådane personer om våren vanligen åter utgå. Ehuru desse menniskors obestånd tillkommit af fyileri, lättja och uraktlåten sparsamhet den tid förtjensterne åro goda, har Direktionen likväl ansett sig icke kunna tillbakavisa dem, emedan de i sådant fall ovilkorligen skulle omkomma af hunger och köld, hvilket för mensklighetens skull och Samhällets heder icke kan tillåtas; men billigt vore dock. att desse lättjefulle och vanartige perpassande arbete, hvilket också förra vintren skedde, och hvilket då kunde äga rum, emedan Stadens Skjutsoch Akeri-Inrättning med Direktionen ackorderat om stens sönderslående, till användande vid vågarnes macadamisering. Genom tillgången på detta arbete, hvartill grofsten å Baracken aflämnades, var Direktionen i tillfälle, att tillhålla lättingarne, att till stor del sjelfve förtjena hvad deras underhåll kostade, emedan i allmänhet icke mera tilldelades dem, än som motsvarade deras arbete för dagen. För innevarande vinter kan Direktionen icke påråkna denna utväg, sedan Skjutsoch Åkeri-Inrättningens tillgång på söderslagen sten nu mera är större ån behofvet, och Direktionen kommer alltså att stanna i sörlägenhet för detta slags fattighjons lämpliga sysselsättning, så vida någon anvisning därtill icke, under tiden, skulle erhållas; eller tilläfventyrs af Stadens Invånare anvisas.