Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 november 1840, sida 1

Korrespondent-artikel. Stockholm, den 20 Noretaber. Den utveckling som änna kunnat förmårkas af Regeringeus handlingssättsynes lemna föga hopp, att de törespeglade afsigterna att genom förändrade styrelseprineiper cunma nagra tröstande garantier för nationens framtid, varit så alirarliga, att de kunnat besegra det vis ertigen djerfva. men liksäl lätt undankaståde motstandet af den Liga hvilken långe förstatt att vemaktiva sig ärendernahemliga ledning. Denna obearki har stådse ihärdigt bemödat sig, att vanI ställa nationens önskningar, sördölja dess behof, förtyda andan af dess lagar och institutioner. samt göra sig vid thronen oumbärlig genom förespeglinvvoen af vador och planer, hvilka alldrig funnits, utom i deas egna töreställningar; och hiilka yrterst förare fa anses sasom foster at deras eget iuoskrinita omdöme om de enda utvägar. som de Jsellne, i händelse deras inflytelse en dag tillintetgjordes, skulle berräda, tör att återvinna pl ser, inkvimster och makt. Den anser sig, ce om det nåt den sökt draga ombring thronen, hasa betryggat sig om allt det som finnes derinnom; och deu har beräknat, att som detta nåt tillika afnaller de yttre krafterna ifrån att göra sig reda för huru det står till innanför, är dess inflyteise temligen ostörd. Under närvarande förhållanden, är det lätt insett. hvarföre denna ligaSpel kan hedritvas med vida mera kraft än någonsin; men det var att hoppas, af de lärdomar som tiden synes i a rikt mätt meddela, att på samma gång. med asynen af hennes svaghet, äfren hennes skadlighet skulle upptäckas; att den allmänna rösten således nu skuile kunna genomtränga hindren; samt att den allmänna opinionen med beredvillighet skulle betraktas såsom den fasta mur. hvilken allena kan afvärja de verkliga farorra och betrygga framtiden. Den öppenhet hvarmed meningsstriden länge blifrit förd å folkpartiets sida, och som så mycket kontrasterade med den bitterhet hvarmed åter ligans organer anföllo sattser och personer, men i synnerhet med en kannibalisk hämnd-tröst rigtade sig emot de sednare; den trygga hållning, som utmärkt de begge Stand, hvilka egentligen representera nationen ; och småsinnet, häftigheten, förhastandena hos de andra begge: hvilka i stället att vara organer åt sjelfständiga klasser af nationen, genom tidens förändrade skick blifvit blotta verktyg åt den makt, hvilken utöfvar rättigheten att tillsätta embetena och derföre inryckt dem i lederna af sin slafviska klientel; å ena sidan den odöljbara benägenheten hos massan af folket , att medelst noggrannare val af pålitliga ombud, söka ätminstone betrygga sig om inflytelse på de delar af statsbestyren, som tillhöra national-representationeus beslutande rätt: beskattningsärenden och Statsanslagen; den orubbliga sastheten hos dessa massans ombud, att ej svika den stora nationella vägringsplanen, som med enhällig röst antagits af snart sagt hvarje besuten medborgare; å andra sidan, de begge sjenstemanna-ständeus förtviflade ställning, att ut dgas försätta sig under ledningen af de samina personer, hvilka länge i sina rådgifvarebefattningar varit af nationen betragtade med synbar ovilja och misstroende; allt deita syutes egnadt, att göra Konunga-makten uppmärksam på sin ställning. Man borde derföre väntat, att se ett an