ning. Man borde derföre väntat, att se ett annat system antagas; och då anledningar framställde åg till den förmodan, att ett sädant system i samna mobua skulle med välbehag omfattas, som det erbjöd den fördelen, att kunna följas på samma lyckligt banade vågar, hvarpå det Norska folket be h dess regering utbildat det förbättrade Stats-skicket i Brådra-riket-hade det, efter min åsigt, varit, och vore ännu i detta ögonblick en missaktning emotregentens egen goda vilja och omdöme, att anse en sådan föran sring amåjlig eller för alltid aflägsnad. Det var ock der -ör:, som jag för atta dagar sedan yttrade, hvad jag beklagligtvis nu är tvungen att aterballa; nemligen: att anledningar funnos att tro hariktad på en förändring i styrelse-principer md-personal, samt att snart vänta några Öfvertygande bevis derpå. kfter all anledning har hvarken min förmodan varit förhastad, eller bör den ännu anses aldeles ogrundad. Men, det synes, son. hade det lyckats den för sina husgudar stridande omgifningen, att änuu förespegla hoppet om möjlighet att disponera de nationella krafter, hvilkas bistånd snart torde mer ån någonsin behöfvas. Det är detta falska hopp som sannolikt ännu för en tid återhåller den handlivg, hvilken likvål en gång måste beslutas, om dessa krafter skola kunna påräknas; och dessa dagar hafva erbjudit flera anledningar till denna förmodan. Ligans verksamhet har omisskänneligt stegrats, på ett sätt, att man ser henne orolig för sin egen tillvarelse. Planerna att uttänja riksdagen, samt att samla de vigtigare ärenderna till plötslig bebandling under Jul-högtiden som en stor del af de oberoende riksdagsmedlemmarne önskade att tillbringa hemma med sina familjer, åro icke tvetydiga; och behandlingssättet med de vigtigare frågornas föredragning, vägrade propositioner, 9. 5. v. antyda, de ifrigaste bemödanden, att kunna fördölja för Konunga-makten sakernas rätta ställning, den offentliga meningen, och de af Ståndens gemensamma ombud, Utskotten, uttryckte tänkesätt angående medlen att bereda Rikets fördel och bästa. Då detta spel kan drifvas, i saker, på hvilka likväl allmän uppmärksamhet för dagen är sästad, och hvilka således äro föremål för de dagliga tidningarne och samtalen; kan man lätt dömma till hvad som vågas i sådana delar, hvilka icke ligga så öppet för stundens interesserade blickar och som lättare undandragas offentligheten. Med ett ord: man skulle vara blind, för att icke inse, att det går underligt till i det gamla Sverige. Under sådana förhållanden försvinner till stor del interesset, att följa de detaljer, hvilka nästan samteliga erinra om den sorgliga ställningens tillvaro, utan att sprida något egentligt ljus öfver dess orsaker. Jag bör emedlertid omtala det öde, som trälat Konstitutions-Utskottets förslag, att Rikets Ständer skulle hos Konungen göra en hemställan om Stats-Rådets kompletterande. Erkebiskopen vägrade först, att göra proposition til! bifall på Utskottets förslag; och sedan med blott nägra få rösters pluralitet, Preste-Standet afstått ifrån att yrka en sådan proposition, gjorde Landtmarskalken samma vågran i Adeln. Der var vid omröstningen väl endast 43 röster mot 102, för yrkandet af propositionen: dels emedan oppositionen icke var beredd på att detta ärende skulle förekomma, dels emedan andra sidan var talrikt uppe till voteringen; men reservationerna utvisa, att denna tilldragelse kommer att på Riddarhuset öka spänningen, till den grad, att äfven de moderataste torde antaga färg; och då vet man ej så lått huru det kan gå, om på ena sidan flera af landt-adeln uppkommer och på den andra, uppoffringarne anses för dryga. Detta vägrande af proposition, som lagstiftaren endast tänkt sig möjligt för det fall, att en våckt fråga är bokstafligen stridande emot grundlagen, och som förutsätter, att en Talman således såsom skäl för densamma, bör kunna åberopa ett bestämdt stadgande, (och hvilket således icke bör kunna komma i fråga vid ett Utskotts-Utlåtande, alldra minst ifrån Constitutions-Utskottet, som enligt grundlagen äger, att med Rikets Ständers rätt ålägga en talman att göra proposition, om Utskottet anser Ståndet hafva haft rått att yrka densamma), har numera blifvit ett det förhatligaste medel, att tillintetgöra Rikets Ständers beslutande rätt och att afböja alla beslut, som kunde misshaga eller besvära rådgifvare och thronomgifning. Det begagnas, likt och olikt, under de vidunderligaste förevånningar; och framstår såsom ett sorgligt bevis på den ringa moraliska kraft och politiska hederskänsla, som i vår tid råda hos de personer, hvilka icke draga i betänkande att genom advokatoriska undflygter undandraga sig uppfyllandet af grundlagens tydliga bud. Det är ingen anledning, att det Hemliga Utskottet i Tisdags emottog något meddelande, som kunde vara af interesse i dagens stora frågor. lt lärer der hvälfva sig omkring de vanliga financiella bekymren; och som sådana ämnen, minst af alla, under Konstitutionella former äro egnade att vara föremål för hemlighet, torde med visshet kunna autagas, att de 7 till 8 ståndaktige mån, som i detta Utskotts arbeten deltaga, icke gifva tillfredsställande vota i denna del. or TJ Mm A