Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 november 1840, sida 1

Red: har från flera håll blifvit uppfordrad att uppmana Direktörn för Theater-Örchie-fern att traktera publiken med ny musik. En Insändare har hemställt om icke IIr Djurström, tll fördel säväl för sig som Publiken, kunde engagera et af de pösitiver, hvilka för närvarande kringföras i staden, intill dess Direktör Richter kan förmas till att inöfva ny musik; en annan yttrar sig på sätt, som följer: Öfver den härrarande Orchester-musiken. Sedan någon tid har en anmärknings rärd tysthet försports beträflande allt hrad musik heter, endast de mera utmärkte produktioner hafva blifvit omnämnde. Men hrarföre icke fästa uppmärksamheten vid Theaterns Orchester, som man är piskad att höra trenne gångor i veckan. Med verklig ledsnad finner man nemligen att den, i stållet för att på framåt, med hvarje dag går tillbaka. Under mellanakterna hör man icke annat ån gamla saker, som vi redan som barn hört, endast med den åtskillnad, att desse då utfördes väl, och nu under all kritik illa. Hvad hjelper det om nägra stämmor, såsom t. ex. I:sta Clarinetten, I:sta Violoncellen och äfrenledes Flöjten åro väl besatte, då deremot andra inaktpåliggandestämmor råkat i daliga händer. Hvad är orsaken härtill? Hvarföre sörjes ej derför att dessa ståmmor komma i råtta händer? Hvarföre sörjes ej derför att man om också icke alltid. dock understundom får höra vågot nytt? Hvarföre få vi icke höra Stratiss! dansmusik, som är så populär och spelas i bästa utländska orchestrar. Ar man tvungen att låta afcpisa sig på sådant sätt? Nej! Man har rätt att fordra och utkräfva annan behandling. Hvad iman icke godrilligt får, måste man fordra med eftertryck. Man skall stöta på den bofällige orchestern: och Insändaren förklarar änzu en gångs att man skall allt starkare och starkare skaka den, och företages ingen reparation, så skakar man så långe intill dess hela byggnaden sammanfaller.