br icke blott den periodiska pressen, som ser saken i rletta ljus; många riksdagsmån hysa samma öfvertygelse, och händelsen har gjort mera ond blod än nagon, som i sednare tider inwäffat. Män, som annars äro mycket moderate och, sk vidt möjligt är. tyda all ting till det båästa och öfverskyla de flesta dylika försök med kärlekens mantel, hafra skarpt uttalat sin harm öfver denna manöver att kringgå och förlama beslut, dem ständerne äga ensamme fatta. A andra sidan upstår ett jämmerligt skri, då ringaste sken till begär att inkräkta pa det Kungliga prerogatiret kan skönjas eller genom härdragna tydningar pådiktas folksombuden; men att genom listiga tillställningar paralysera desses prerogatif finna de samvetsgranne vara mycket i sin ordning. Det påstås, att bönderne Amna betala med samma mynt och icke vidröra den s. k. extra statsregleringen förr, ån de fått besked om voteringspropositionerna. Jag skulle tro, att inom borgare-ständet äfven finnes en majoritet, som är af samma tanka. I allmänhet kan antagas, att borgrarne icke skuile vara medgörligare än någon, i fall icke de olycksaliga : prohibitionsoch skrå-frågorne fannes. hvaruti de äro bitne af en galen f. d. utgifvare och af honom inbillade, det de mäste kasta sig i vederbörandes armar. -. Fo Såsom af tidningarna synes, har Constitutions-Utskottet föreslagit en skrifvelse till Kongl. Maj:t, med anhällan om Statsrådets komplettering. Uppatällningen är temligen naken och deduktionen nåstan ingen, förmodligen med flit. Man får nu se, om denna undfallenhet vinner sitt äÄndama!: förslagets antagande i stånden. De båda privilegierades majoriteter äro så pålitliga, att fran dem säkert ingen ting kommer, som i ringaste måtto antastar allenastyrandet ; och de devouerade par excellence räkna till hädelser hvarje erinran ens vid den händelse, att allena styrde utan alla konstitutionella rådgifvare och omgåfve sig blott med Kammarherrar och Kammartjenare, som föredroge och expedierade i deras stälJe. Tydes ordet allena så. som mången visat sig vilja, så ligger ingen orimlighet i suppositionen. Annars synes Utskottet just hafva haft den lämpligaste anledning att bestämdt och skarpt tekna nationens tankar om detta bedröfliga ofullständighetsoch oefterrättlighetstillstand, som gör sår lagbundenhet till ett gyckel. Nog kan man föreställa sig kamarilla-pressens skrån åfven öfver detta lilla, som Constitutions-Utskottet försökt. Bland annat skall framkastas, huru som man försökt att få ministrar, men icke lyckats. Landshöfsdinge R. tillsade en gäng sin tjenare Hammarberg, att han skulle söka sig om efter annan tjenst. tillade dock efter en stund: får du ingen annan, så får du väl bli qvar.? En tid förflöt, och R. frågade Hammarberg, om han fått tjenst. Nej, blef svaret, säkerligen till allas förvåning. Hammarberg sökte med all ikrer en busbonde: mången söker med ej mindre ifver tjenare. Det tros, att den nye Landshöfdingen i Kalmar afvaktar lugnare tider, för att blifva Justitize-minister. Imedlertid bar ett rykte äfven spridt sig (och det sbkerligen med större anledning ; så borde det åtminstone vara), att JustitieRädet Baron Stael von Holstein är i fråga till nämnde embete.Man omtalar allmänt — och att det är grundadt, bar jag all anledning förmoda — att ofvan omtalte plan att lura sig till 1833 års stat äfven för 1841 motarbetas genom en icke illa påhittad åtgärd af ExpeditionsUtskottet. Detta lärer nemligen redan hafva UregdgCkan föreslar till en underd. skrifvelse