Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 november 1840, sida 1

I draga; Det skulle blifva en hel ashandling, om jag ville anföra och granska tle vabliga schiboletluyerna, t. ex. att samhällen byggas icke, de vexa (ltvilhet val icke bevisar, att torra grenar eller vastenskott o,surig fa burtskåras. 15 just det befordrar vexten ogeme:t) — att Psabehåället är sin egeb grund, inom den måste alla andra san Mmanfalla (som tyckes levisa, att just de andra prunderne, ekran och korporaticner Lic., böra saminanfalln) — att pers senlipheterna vidlåder alla ett gemensamt natuzsel, sjeltviskbev (hvilket ma veta aldrig vidlader stand, ännu mindre de personligheter, hvaraf stånd bestå, utan blett de personligheter, som utgöra samhälset) — att om det vid valen skölle lyckas en kläss att göra sitt interes-e gällande, brarthån skulle det leda? (hvilket bevisar, 1:0 att ett stånd icke är en klass, 2:o att ett ständ aldrig lyckas att vid valen göra sitt interesse gållande eller ock 3:o att ett interesse, som kan göra sig gållande öfver hela riket, kan vara ett enskildt interesse, eller att dess öfvervigt är tänkbar.) ete. etc. etc: Jag fragar nu: är det oltU:mÅn. som yttra sig så? eller äÄr det Studenter, som just kommit att lära sig några filosofiska termer och rsilja brillera med dem i en dissertation, utan att besinna, om de bevisa imot eller för: Eller år meningen blott ait med ordkram ge tärg at en Önskan, en föresats, som man blyges att frambhafva såsom ett naket sic volo. sic jubeo? Manligare om det då — och således i ett alscende åtminstone vackrare — att öppet förklara: jag vill icke, och jag bar juridisk rätt att vägra! Nationen visste i sadant fall, på hvad fot hon sfär med sia s. k. representanter, och blefve icke hanad genom att behandllas såsom barn, dem man kan narra med granna. obeståmda ord. Mängden af de anförda satserna har sin riktighet, hvar för sig och i afseende på de saker. dem de röra: men det oriktiga ligger i deras tillämpning, Här bevisa de flesto just motsatsen mot luvad de höglärde talarne ville bevisa. — — — Att det icke blott år den med så mycken högdragenhet af filosoferna föraktade, flacka senscommun-bildningen, sot så bedömer deras vetenskapliga (2!) försvar för standsvaldet synes bäst af den tvalni g. som de erhållit af Geyer. Deone man har säkerligen lika grundligt. som någon bland ständsvals-kärmparne, arnderat den filosof, med hvars termer och satser de -å tappert slä omkring sig, och han har långe brukat samma vapen tör samma åndamäl. Hans exempel bevisar då ovedersägliven. att denna filosofi icke leder alla, som hänna henne. tll samma stats fsigtaer med våra hiStoriske. Åtminstone icke bibehåller dem dåärvid. Geyer har namera kommit till motsatta. med bevarande af hela sin förra filosofiska bildning: hvilket kan gålla som ett rått tillförlisligt prof på syatemets osviklighet! — Jag har alltid beundrat G., för hans snille och lärdom: hans yttrande ötver denna fråga har lärt mig att åslaka honom. Det är (jemte eft par andra) en vederqvickande oas bland denna öcken af trångbröstad egoisim och förztenadt skiäsinne, — Från Vesterås har ett rykte varit atspridt angående ett lik. som skall blifvit påhittadt i en å slottet dårstådes deponerad kista. Den i W. utkommande tidning uplyser, att inga uplysningar kunnat fas vid efterfrågan. Skulle allt samman vara en mystifikation? Denna förklaring står dock illa tillsamman med de mäns karakter och lynne, af hvilka saken blifvit berättad. Liket sades hafva varit klädt i unisorm. med trekantig hatt; och väl mä-te det hafva varit balsameradt, då det, utan att förråda sig genom lukten, stätt i ett par decennier, icke i ett grifthvalfs utan i ett af människor besökt rum. — Relata refero. Här glunkas om en -ärdeles märkvärdighet, som skall förestå på nåsta Barbara-dag. d. 4 Decemb., Par Rricoles högtidsdag. Prosten Wieselgren tros komma att ingå i orden — med Vener. Consiatorii speciella tillåtelse och hålla det öÖfliga högtidstalet. Detta vore dä åtminstone ett fält för Hr Prostens vältalighet. Lyckas det att göra proselyter der och att, såsom det pastås vara tillämnadt, få fylla stora silfverbålen med ölost, till afton-traktav ente: då kan åndtligen Hr Prosten -KHgas hafva uträttat nagon ting. Den ledamot af RHorgareståndet. som an-ågs bortkommen, är nu lyekligen och väl ate:kommen, hvilket rättvisan fordrar att anmärka. om 4