Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 november 1840, sida 1

Korrespondent-artikel. Stockholm, d. 5 Nor. Ståndens debatter i representations frågan åro slutade: och icke tva beslut åro fullkomligt lika. Att berätta nagon ting om debatter och propositioner och voteringar vore onödigt; tidningarne hafva redogjort därför. De gemensamma valen voro de privilegierade ständen såsom en syl i näsone. Ett femte stånd var höjden af concession. Hvad man vill göra af det, Återstär att begripa. Atminstone blifver det svårt att göra ett stånd af de heterogena elementerna. så vida icke — och det kan möjligen hos vissa varit apekulationen — lyckan (för ståndsprincipen) eller olyckan (för nationen) skulle så foga. att detta femte kommer att bestå af emhetsmån. Adelen, Presterne och Borgmästarne hade då visst icke förlorat på att få en ny bundsförvandt. — Hvad debatterna angår. så sillstår jag mig nästan aldrig med större vedervilja hafva låsit någon ting än åtskilliga af talen, i synnerhet dem, som afficherat mesta djupsinnigheten och lärdomen. Skofvor af en fosforistisk filosofi framhafvas, såsom nöjaktigt genmåle å de omisskänneligaste facta: pladder om historlen såsom den. hvilken Pskrifver folken konstitutioner?, skall bevisa, att nationen har orätt. då han tycker våra riksdagar. oaktadt sin äånZelöshet och dyrhet. aldrig hafva uträttat något dugligt. Led-nar nationen åndtligen vid skråns en-idighet och egoism, så afspi-ahon med den trösten. att det allmänna gör sig gållande framför det enskilda — hvarvid naturligtvis stånd. klasser, korporationer, och hvad det allt heter. skola föreställa det allmänna. Vill nationen icke begripa. hvad Presterne hafva att göra med verldsliga bestyr, ad svaras: samhället heter kyrkan. Tycker nationen. att samliP? just fattas. så afsnåses hon med det djupsinniga inkastet: personerne smälta. genom ett ouphörligt samlif — historia — tilllliopa. utan hvilket intet samhälle kan upstå eller äga grund. Klagomålen öfver de många Kamrarna och den deraf hårflytande sylittringen och långsamheten afhjelpas med den sinnrika anmärkning att i alla fall beslutandekraften är blott en — hvilket nemligen är en stor platthet, enär ingen representation, bestående af en eller tjnge kamrar, kan tänkas. utan att. om den någonsin skall be-lnta. beslutet åndtligen måste blifva ett: men frågan är blott den, huru lätt eller svärt detta ena kan åstadkommas. Att jost i vår fyrkamrighet ligger vår enkamrighet. lärer således utgöra. icke en djupoch spetsfundig qvickliet, utan en dugtig Trisb bull, som engelsmännen säga. Min mening kan icke vara att recensera tal: jag har för hand tagit detta plåckgods ur en högvördig, sjelfskrifven riksdagsmans, eller (såsom de säkert på spe kalla sig) representants utgjntelse. för att visa. på hrilken punkt vår politiska diskussion står. Nåstan ännu magstarkare saker kunde finnas att fram