Theatern. Mulatten gafs förliden Fredag, och utfördes, i allmänhet, väl. I synnerhet utmärkte sig i detta skådespel Fru Djurström i Ceciles, Hr Blomqvist i Horatii (Mulattens) och H:r Högqvist i förrymde slafvens roler, hvilka återgåfvos, Ceciles med mycken hållning och gratie, Horatii med den styrka och sanna passion, hvilka i roler af denna art åro Hr Blomqvist egna, och förrymde slafven i det söderländska lynne, som sordrades. Sceneriet, hvaribland en hel skog, var gjord för tillfället, var mästerligt illuderande och — drägterne högst eleganta. Det år derföre konstens vänner verkligen oförklarligt, att ett sådant skådespel skulle hafva så litet folk. Nog hade, det är sannt, stycket nyligen blifvit gifvet, af Werligska Sällskapet, men hvarken så utförligt, eller (när man undantager Fru Werlighs alltid sanna och fina spel) i allmänhet så bra. Vi rada Hr Djurström, att på sin repertoir hufvudsakligen upptaga komedien och, i allmänhet, Skådespelets lättare genre, hvilka i vår goda stad tyckes mera gutera, än den djupare tendensen: Gråta är också icke alltid bättre, än le. En af Guden Momi äkta Söner, och Hjortsbergs sköt-barn, Herr Sevelin har nyligen ankommit till Staden. Skulle meningen vara, eller blifva, att Hr S. någon gång, antingen i de stycken, som Herr Djurström gifver, eller uti en och annan Gast-role, visar sig på scenen, blifver icke heller den vällingen icke att lipa åt. ö