hunnit skiljas, och. att en eller flera populära ersoners beredvillighet att mottaga portefenillerna skulle synnerligen kontrariera vissa uträkningar. Ingen ting kan imedlertid med visshet sägas; och vi måste öfrerlemna saken till framtideng då den kan uppenbar varda. Pet enda, som ännu kan ge något hopp, är den omättliga ilska, hvarmed Kamarilla-pressen utfar mot concessionerna och deras försvarare. Den, som är säker på sin triumf, är icke gerna så frenetiskt ilsken. Denna press håller just på att få ett handtag? som om det rätt benyttjas, kan blifva af vigt: med pukor och trumpeter och buller och bång kungöres af nägra bland landsorts-pressens koryfeer , att den emanciperar sig från en supremati, ja ett tyranni, som de stora Stockholms-tidningarne hittilis skola hafra utöfvat. Ingen ting år billigare än en dylik emancipation; men det är fara värdt, att, på det sätt saken bedrifves, helt andra ändamål vinnas än de. som landsorts-pressen upgifver sig åsyfta. För att frigöra sig från de stora, tyckas dessa koryfeer icke finna något angelägnare än att anderkasta sig de små. Som man vet, vidhalla Minerva oeh Freja enständigt sagan om en koalition; alla mothevis. äfvensom alla upmaningar till bevis för, lemnas utan all upmärksamhet, och sagan uprepas blott idkeligen , dag ut och dag in. PDetta är också naturligt, ty för gubbarna och systemet finnes nun mera intet annat nödankare, äÄn att framställa denna riksdagstilldragelser såsom härledda, icke från ett åndtligen vaknadt medvetande hos nationen om dess sanna ställning till regeringen, icke frän folkets behof och vilja, utan sran en adelig koalition. Besynnerligt föresaller det vål. att antingen hafva vi hittilis ingen ting sett från denna koalition, eller ock handlar den i fullkomlig öfverensståmmelse med de båda ofrälse och verldsliga ståndens pluraliteter. Dessutom har ingen förmatt upgifva annat än gissningar och insinuationer om dess beståndsdelar eller afsigter. Man har till och med låtsat ignorera betydelsen af ordet. Skulle den kunna antagas vara blott en förening, en sammansättning, en Öfverensstämmelse i åsigter och sträfranden, och det äfren mellan personer, som förut hafra samma interesse och tänkesätt. så vore den ofantligt öfrervägande majoriteten af svenska folket i närvarande stund en koalition. Ordets mening lärer imedlertid vara en sammansättning mellan annars olika tänkande statsmän. som för tillfället åsidosatt sina strider, för att bedrifva någon särskild affär. Så togs saken också före riksdagen och vid dess början. Men bland alla dem (och endast ett par. tre voro de), som omtalades såsom koaliserade , fans blott en, som skulle vara af motsatta tänkesått mot dem, som bekändes af de öfrige och sedermera gjort sig gällande i de s. k. lägre ständen och i Utskotten i allmänhet. Denne ene har icke upträdt; han påtänktes icke till ledamot i något utskott. och riksdagsrapporterne hafva icke ens nämnt hans namn, af det enkla skål att han icke bevistat riksdagen. Ganska svårt är således att begripa, hvar koalitionen rätteligen funnits, enär hvar och en upträdt endast i den role, hvari han skulle hafva upträdt, i fall aldrig någon koalition varit påtänkt. Denna påtagliga orimlighet hindrar imedlertid icke de små att hålla fint uti med koalitions-sagan, aon är deras enda tillflykt, för att slippa bekånna, hvad det verkligen är, som nu qväljer systemet och det i sin råaste mening tagna allena-styrandet. Ingen ting underligt ligger deruti. att de landsortstidningar, som alltid varit echon af de små — en Samlare, en Wermlands Tidning, en Wenersborgs Tidning etc. — uprepa sina nerrars och måstares berättelser; men förrånas måste man öfver andra landsortsblad, som affichera mycken frisinthet och opposition och likväl icke draga i betänkande att eftertugga Minervas och Frejas koalition. Antingen är detta den komplettaste taktoch tanklöshet, eller ock något annat. Östgåtha-Korrespondenten, ett mycket ungdomligt blad. tyckes för närvarande icke hafva någon annan angelågenhet än bemälte emancipation , som, sanningen att såga, i ganska ringa grad interesserar allmänheten. En köpman. som önskar minska sin grannes debit, vinner mindre säkert sitt ändamål genom att disputera med honom och häckta hans varor, än genom att hafva sina bättre och för bättre pris, och minst genom att med munvighet söka bevisa, att den andres större debit är tyranni, monopolium 9. 8. v. Det aldra sämsta är dock såkerligen att; såsom bevisning mot rivalen, upduka sagor, som påtagligen sakna grund. Under detta kåbbeloch denna emancipation glömmas ofta vigtigare åligganden; ty man kan icke på en gång sköta allt. Detta vare icke sagdt för att nedsätta t. ex. Ö. K. som onekligen redigeras med qvickhet, eller att försvara derstora Stockholms tidningerne. som väl kunna pehöfva ett hugg emellanåt; men det är ett uttryck I af ledsnad öfver, att publicister, som (vi äga icke trifla på deras ord) äro liberale och älska förbättringar, ta af afund och bitterhet förleda sig att arbeta förbittringarnas fender i händerna, genom att uprepa dikter, som aldrig blifvit påhittade för annat indamäl än att möjligen kunna framställa verkningarae af nationens tänkesätt såsom ett koteris, en koalitions tillställningar. Ö. K. är ieke den ende landsortstidning, som låtit på detta sått draga sig vid näso 6 Alr 8101 mar nes san rel. tik. att fra! slit ger vid Im alt pol ber ke dis de: af bit he sö bu för ta;