Utrikes Nyheter. ENGLAND. Li.o doa, d. 16 Oct. Tidningarne kungöra nu det redan omtalade Document, Herr Thiers svar, af d. 3 d:s, på Lord Palmerstons Memorandum af 30 Aug. Det är ställdt i form af en depeche till franska Ambassadeuren i Londen, och har ett Postscriptum af d. 8 Oct., som innehåller ett väsendtlig yttrande, samt derjemte en additionell note till Herr. Guizot. (Se artikeln Frankrike). Innehållet af det såkallade franska Ultimatum är ej kändt, men tidningarnes ton uttrycker förmodan att freden blifver ostörd, och att man är benägen att låta Mehmed Ali behålla Egypten, hvilket tyekes vara hvad Frankrike yrkar. Denna begåran öfverensstämmer äfven med innehållet af Herr Thiers depecher till Herr Guizot. — (Se Frankrike). Morning Chronicle har ett raisonnement satser som vittna om en hög grad af förtroende. Den tager för gifvet att Mehmed Ali, af en handfull Engelska Matroser och Sjösoldater är fördrifven ur Syrien till d. I November. Den säger derefter att det kommer att bero af honom, om man lemnar honom i ro i Egypten eller icke; samt hoppas att Franska Ultimatum icke innehåller hinder för sakernas biläggande. I Irland fortgå sammankomsterne som hafva. under Herr 0. Conells presidium, Unionens upplösning till föremål, FRANKRIKE. Paris, d. 10 Oct. För några dagar sade ett ministerielt blad: Regeringen har alltid misströstat om Frankrike. — Ett annat blad såger dertill: Detta är en compliment åt Frankrike, hvilken det icke kan göra Regeringen tillbaka, om ett rykte besannas som är i omlopp, om innehållet af det Ultimatum som blifvit siälldt till Engelska regeringen. Det skulle nemligen yrka 3 punkter: 1) Paschans afsättning återkallas; 2) han bibehälles vid besittningen af Egypten: 3) så långe fiendtligheterne räcka, vägras det de förenade Escadrerna att sätta eld på den i Alexandrias hamn liggande Turkiska och Egyptiska flottan. Emot dessa fordringar höjes ett allmänt rop, såsom en feg concession efter det majestätiska språk Cabinettet fört, så att ministeriella bladen förklara sig icke kunna tro på ryktet. — Men allmänheten, och synnerligen Börsen, antar det för grundadt; och till och med andra oroande rykten förmådde icke rubba denna tro. — Mot denna uppgift bör anföras hvad man den 10 i London i äömnet omtalade. Der hette det, att Ultimatum handlade om 3 punkter: 1) Ryska flottans ingång i Dardanellerna; 2) Österrikisk-Engelska flottans angrepp på Alexandria; 3) Verkställighet af den mot Mehmed Ali afkunnade aktsförklaringen. I första fallet vill Frankrike endast förklara Ryssland krig. och lemna fria händer åt de öfriga Makterna att handla efter godsfinnande. Angripes Alexandria af Engelska och Österrikiska escadrarne, skulle franska krigsförklaringen endast träffa dessa begge Makter. I tredje händelsen anföres icke, hvad med afseende på den skall ske; dock försäkras att England icke kommer att gilla Paschans afsättning. (Univers.) Det försäkras på det bestämdaste, att i går i Ministerconseillen varit fråga om att fatta ett kraftfullt beslut, hvilket plötsligen skulle förändra Frankrikes ställning till de 4 Makterna. Det föreslogs att protestera mot Londonska tractaten och dess verkställighet, genom franska Ministrarnes rappell fran England och Ryssland och genom tillstållande af deras pass åt dessa Makters Ministrar i Paris. Hurndant beslutet blifvit, är icke kändt. Det omtalas att depecher ankommit från Amiral Dupotet i Platafloden, hvilka skola gifva hopp om snar förlikning med Argentinska Republiken. D. 12. Ålinisteriella bladen fortfara att påstå. det Ultimatum icke är sådant som Franska, Engelska och Holländska pressarne, nästan öfrerensstämmande, gifva det. Constitutionel förnekar uppgiften med mycken ovilja, och säger. att om man nu fordrade mindre än tractaten beriljar, vore det att göra honett afbön för hvad man hittils gjort; — att omöjligen Cabinettet af 1 Mars kan hafva gjort ett sådant fusk; — och att ett Ultimatum, frän detsamma utgåänget. måste fordra mera än tractaten beviliar. — Ministeriella bladen såga sålunda hvad det Micke innehåller, men hvari det består säges ej. Att det åtminstone icke provocerar krig. är begripligt, ty Herr Thiers vill för kamrarne visa att han arbetat för freden, och åt dem öfverlemna afgöranget om den politik som bör följas. Dagens opinion år helt och hållet, fredens bibehållande: och man tror — och väl med rätta — att afsättningen blifvit ganska olika upptagen af olika Cabinett, hvarigenom schism mellan Londonska Contrahenterna blifvit sådd