nare nytta. — Hvad mitt omsörmälta vinetbegär beträffar, vädjar jag till den allmänhet, som dagligen och stundligen kostnadsfritt njuter min omvardnad. — Att de bemedlade betalt för verkställde af dem sjelfve påkallade operatiover, hvilka deras egen granlagenhet säkerligen ej önskat utan vedergällning, torde vara lika litet värdt att anmärka, som att betalningen erlagts på lika sätt som i mitt hemland vanligen äger rum, ehuru till vida mindre belopp. — Jag har gifvit mine operationer all möjlig ofientlighet och förrättat dem i närvaro af både Läkare och andre Stadens Invånare, men aldrig har jag inbjudit eller öfvertalat någon enda, att för betalning begagna milt biträde; da jag tvertom redan efter tvenne dagars härvaro hade bestämt mig för afresaehura jag lät förmå mig att qvarblifva, emedan en Patient, å hvilken jag företagit en operation, sådant önskade. Vidkommande den anmärkte omständigheten, att jag icke vore försedd med något bevis från Kongl. SundhetsCollegium i Stockholm, så och enär jag ingalunda kringrest här i landet, i afsigt att förrätta operationer ej eller för sådant afseende här qvarstannat, såvida icke menskligheten förbjudit mig afvisa hjelpsökande och min heder att lämna Patienter innan utgängen af operationen visat sig, kan jag icke undgå, att finna de ifrågavarande föreskrifterne aldeles otillämplige på mig. Jag hade dock otvifvelaktigt försedt mig med skriftligt bevis från SundhetsCollegium, innan jag verkställt någon operation, om jag ägt minsta aning om behotvet af en sädan; men då Herr Kongl. Lilmedicus Edholm i Stockholm, i egenskap af Kongl. SundhetsCollegii då varande Ordförande och i närvaro af Herr Öfverståthällaren, Generalen Möllerhjelm. efter granskning af mitt från Kongl Medicinska Collegium i London erhallna Doctors-diplome, Hör mig uttryckte den högsta välvilja och förklarade, att jag skulle äga full frihet att practicera, saknade jag så mycket mera anledning att misstänka behofvet af ett dylikt skriftligt intyg, som åfven här i Staden de flere Läkare, hvilka öfvervoro mine operationer och som det syntes med nöje deraf togo kännedom, icke derom nämnde ett ord, ehuru någon bland dem nu såges göra gemensam sak med min angifvare. Jag har således, i min okunnighet om ett dylikt stadgande. hvars tillämplighet jag dock bestrider, af skäl, som ofvan blifvit yttrade, åtagit mig behandlingen af nära 200 patienter, dibarn, unga och gamla af bäda könen, men fill största delen fattiga och medellösa, och då härvarande Auctoriteter åfren dertill gifvit anledning, enär jag allt hitintills lämnata oantastad, så må ock Vällofl. Policekammaren bestämma, antingen jag bör lämna desse patienter utan tillsyn vid verkan af operationerne eller fortfara med deras skötsel och vård; dervid jag får erinra, att operationer af främmande Läkare härstådes utan SundhetsCollegii tillstånd icke åro ohörda, och att den ifrågavarande Förfatiningen endast synes afse dem, som sjellve inbjuda allmänheten, att mot betalning begagna deras biträde och icke dem, som, utan sådan inbjudning. vid ett tillfälligt vistande på stället i sin mohn bidrager att fylla mensklighetens stora mål, nästans väl och trefnad. Emedlertid lyckönskar jag denna Stads Invånare, att äga tvenne utmärkta Läkare hvilka benäget biträdt min afsigt, att vid min afresa till dem öfrerlämna mina återstående patienter samt en komplett samling af instrumenter och mediecinalier jemte en för min räkning hyrd local, der fattiga och andre som lida af ögonoch öronsjnkdomar, skulle kostnadsfritt derföre få söka och erhålla bot: en inrätfning. hvars tillvägabringande ötver allt der min verksamhet sträckt sig, alltid varit min älsklingsplan. Min förklaring är nu slutad: må det dock vara mig tillåtet att erinra, att uti det beslut, som skulle följa och hvarpå mitt vidare handlingssätt kommer att bero, ligger en hel framtid för mången individ inom detta Samhälle , för hvars värdande således råkenskap en dag skall affordras icke mig, utan dem, som bidragit till inskränkning af min verksamhet. Götheborg den 12 October 1340, Ch. Nayler, en. A. W. Björc k. och förbehöll sig Ombudet, att, till bestyrkande af sin hufeudmans skicklighet såsom L,äkare, få inom rättegångatimmans elut ingifra atekilliga bevis, hvilka för öftversättning blifvit lemnade till Translator Vublicns, men icke af denne ännu medliunnits. Umbets-åklagaren avhöll, att de närvarande Läkarne matte upplysningsvis höras, uti hvilken aufällan jemväl Svarande Ombudet sig förenade; och berättades af dessa: . 1) Schönbeck: Att han, som jemte Doctor Fridänder varit närvarande vid de flästa af Nayler ärstätltes verkställde operationer, dervid haft sillälle inhemta och göra sig fullt förvissad om deni . a eöl