Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 oktober 1840, sida 1

på råtligheter och inskränkningar. hvarunder de, i följd af de om desse köpingar hittills gållantle sörjattningar, sig derstädes nedsatt ; men alla de näringsidkare, hvilka hädanefter i köpingar titlkomma, vare underkastade de skyldigheter , emot åtnjutande af de rättigheter, nu blifvit föreskrifne. Genoin nu framställde förslag, äro de redan varande köpingars tillvaro försäkrad och vägen icke stångd för nya sådanes tillkomst, der de kunna nyttige pröfvas. Stadgandet om ett visst afstånd för köpings anläggande från stapelstad, har sin grund uti begreppet. att denne sistnämnde bör utgöra stapeln för utrikes handeln, och köpingen en medlare deremels lan och landsbygden samt en beqvämligare upplagsplats för inhemska prodnetionen, hvilken derigenom skulle erhålla skälig uppmuntran, utan att undergräfva städernes bestånd och motarbeta deras sörkofran. De skulle åter vinna ett stöd genom den, såsom följd af 1823 års Ständers beslut, tillkomne föreskrift, att rättighet till handels och andre borgerlige näringars idkande på landet, borde rara förenad med skyldighet att innehafva burskap i stad och att deltaga i dess onera. Inskränkningen, i afseende på handeln med utländske varor i allmänhet, är nödvändig, för att icke allenast bibehålla städernas ursprungliga bestäm melse, utan äfven hämma begäret för utländska luxartiklar och utestänga den olofliga handeln dermed . samt försåkra tull-intraderne, hvilkas kontrollerande i stapelstäderne redan är svårt och dyrt nov. Ofriga, mera reglementariska, föreskrifter åro bem. tade fran förhållandet emellan den hittills mest fullständigt ordnade Ronneby köping och stapelstaden Carlscrona. Om hvad nu, i fråga om köpingar blilvit söreslaget, antages, finnes intet hinder att bereda hvarje ort, som deraf är i verkligt behof tillfälle att erhalla nödige handelsplatser på landet, utan att sprida krämarelustan så allmänt, att arbetande händer för det mindre tacksamma, men såkrare näringsyrket jordbruket, som, med egna händer bearbetadt, mäste falla sig tyngre, än det mera lockande, som ligger uti handelsbegäret och möjligheten att genom dess tillfredsställande vinna bergning och någon gång förinögenhet. Tages vidare i betraktande tillåtelsen, som 51 8 uti Kongl. Seglations-Ordningen den 28 November 1835 redan lemnar stapelstads borgare, att äfven från landthamn med ständig tullbevakning, som ej kan saknas, om platsens läge det förtjenar, directe till utrikes ort afsända der inlastade varor, torde få medgifvas, att allt skål till klagan öfrer bristande frihet för industrien. att äfven i denna del utveckla sig, är undanråjdt. :s ,mDmDmiD5—.t.— ö