Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 oktober 1840, sida 1

Stockholm, d. 5 Oktober. Af tidningarna äro förlidne veckas händelzser redan berättade. Tiden skall visa, huru vida dessa händelser åro märksärdiga eller icke. Det har väl redan en sorts märkvärdighet, att Förstärkta Stats-Utskottet kunnat en gång uttala, hvad dess ledamöter alltid menat; denna mening har, så längt jag minnes tillbaka om våra riksdagar, säkerligen varit enahanda, fast riksdagstaktiken och de Hhabiles-habilitet? ända tills nu förmått hindra dess uttalande. Det säkra är, j d : I Från Red. Korrespondent. att riksdagens hela resultat grundlades i dess aldra första dagar, eller vid elektorsoch utskottsvalen. Då försummade sig de habiler; och det ångra de nn bittert. Hade utskotten icke blifvit så Organiserade, som de blefvo — och detta hvilade på ex röst bland Adelens elektorer —, så hade Stånden, med alldeles samma vilja, som de visat, ändock icke förmått frambringa kanske en tionde del af de resultater. hvilka nu famkommit. Man vet, burn svårt, nåra omöjligt, det är att i de spridda Stånden åstadkomma ett beslut, som icke år grundlagdt af utskott. Hvad skall man nu företaga? De, som minst veta detta, Äro troligen just de, som böra företaga någon ting. Jag går så längt, att jag tror, att det numera icke blott är vilja, som felar, utan just möjlighet. Hade någon tiug blifvit försökt, medan ännu tid var, så hade kanske ett och annat lyckats; men nu år misstroendet så djupt rotadt och så vidt utspridt. att. åfren om god vilja förefunnes, blifver dock bildandet af något nytt och bättre nästan ogörligt. Om karakterer och talenter finnas, med hvilka något förtraende skulle kunna. återvinnas, så draga de sig tillbaka, och det troligen just därföre, att försök blifvit gjorda hos sådana, med hvilka jemnförelsen är föga smickrande. Dessutom får ingen numera i sin tro, att det är ärligt menadt, eller att någon sökes för annat än att för ögonblicket tjena till låckfagel, men bortkastas, sedan. han vål blifvit komprometterad. Kamarillan släpper icke tag förr, än hon krossat fingrarna mot samhällets ruiner. Detta visar sig omisskänneligt i hennes tidningar, som i de sista tiderna förrådt en stor portion af, hvad Tegner I I kallar förtvifladt mod.? Det kraftigaste handtag , som allena-kamari!lan fått, har kommit från prehib tif-interesset och dess publicistiska organer (eller rättare organ, ty