Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 oktober 1840, sida 1

dorfss yttrande åtminstone få behålla de gamla. Nå väl, låt så ske. representanterna hafva atminstone uppfylt sin pligt, hafva ej svikit sina kommittenters förtroende, och de som handlat tvertom fa då skylla sig sjelfva för följderna. Vi vilja boppas, att sans och moderation skola hålla dem inom laglighetens gränsor; ty man kan ändå vara säker, att just genom knappa, eller alldeles förnekade, anslag, i tidens längd, tvinga admmistrationen till eftergift för nationens önskningar, och det kanske innan kort; ty blir också denna riksdag hastigt upplöst, så mäste snart en ny sammankallas, i nårvarande invecklade förhållavden; styrelsen kan ej undvara nationens och dess representanters stöd; men om systemets ifrigaste lörsvarare, embetsmanna-representanterne, Adeln och Presterna, en corps, börja öfvergifva luglighetens väg och träda in pårrerolutionens!, som skett genom förs kastande af de andra ständens beslut, bvem skulle kunna räkna de öfriga till last, om de, enligt manga föregående exempel i historien, förklarade riksförsamlingen permanent till bevakandet af nationens rättigheter? — Na, nå, vi vilja ej tro det nödvändigt, att det skall gå så längt, dessförinnan ta nog vederbörande sken i vacker hand; ty ehuru vi ej tilltro dem särdeles förutseende, anse vi dem ändå ha så pass instinkt, att de förnimma hvarest den verkliga styrkan befinner sig, och hur högt också hjessan må svälva i illnsionens moln, ha de också jätterilja. jättekraft och jättemod ha de ej. Det största och vigtigaste steg till ett uppgörande i godo, vore tvilvelsutan en representationsoch styrelsereform, som rättsenligt bestämde allas skyldigheter och rättigheter, och vid den vändning slenna fråga nu tagit, har man allt skål att hoppas det kästa. Konstitutionsut-kottets förslag till förstnämde är, hvad brister, som ännu må vidlada det, likväl det bästa af alla, som hittils framträdt. Grunderna: Allmänna val och En högst Två Kammare, hvaraf den ena väljes ur den andra äro riktiga, vi väga nästan såga oomkullstötliga, så snart man tar sunda förnuftet till råds; de åro axiomer på hvilka hvarje konstitutionell statsbygnad måste hvila, om den skall ega bestand, likasom all mathematik på punkten och linien, och det öfriga hvarken kan eller bör vara så oföränderligt, att ej erfarenheten ständigt bör förbättra dervid; ty en regeringstorm bör ej vara ett afslutadt, dödt, mekaniskt verk, utan en lefvande organisation stadd i en ståndig utveckling, ständig fulländning, på en gång bestämda riktiga grunder. likasom ett ständigt vexande träd, uppkommer ur det lilla fröet, och slutligen förvandlar sig till ett välsignelserikt skydd för ofödda slägten, likasom hela skapelsen utvecklat sig ur skaparens oföränderliga vilja, evigheten ur timligheten. I allt lätom detta stora exempel tjena oss till förebild, läggom riktiga grunder, och lätom sedan allt naturenligt utveckla sig, så hinnes målet säkrast. Varmt tyckes också intresset för en representationsförändring vara hos alla stånd, hos folk af alla färger; behofvet deraf är också alltför kånnbart. Samlingen på Riddarhuset d. 28 Sept. i och för samfäld öfrerläggning alla fyra stånden emellan af detta vigtiga ämne var talrik, så väl af representanter, som åhörare. Många talare uppträdde imellertid ej ; men så mycket vigtigare var det de bade att såga, och vi äro öfvertygade att flera ej skola underlåta att uppträda, vid de kommande sammanträdena. Bäst vore imellertid att ej för mycket ord slösades; det är tid att komma from sounds to things? Hland de talare, som yttrade sig d. 28 sökte Grefve Frölich utveckla möjligheten att komma till ett önskvärdt resultat. och Kammarherrn v. Qvanten försvarade utskottets förslag. Gen. Lefrn talade för 5 stånd, emedan han önskade en Ööfvergångsformation? , hvilket vi dock endast kunna betrakta. såsom ett snarare skadligt än nyttigt palliativ. Vi kunna ej undgå att dervid citera ett gammalt epigram: Två patrioter språkade om landets väl; en började: Man än ett hjul bar tänkt att sätta inunder statens gamla vagn, dock tviflar jag, och det med rätta, att det skall göra något gagn. Från gammal sägen vi ju hemte den stora sanning, att det femte af vagnens hjul ger intet stöd, är blott besvärligt öfverflöd. ?Ja, du har rätt, den andra återtog?, och är det då, i Herrans namn ej nog, att vi, likt jesuiten Ravaillac, som, lömskt, ihjäl den store Hendrik stack, af fyra vilda kampar sönderslitas . skall nu den femte äfven om oss bitas?? Nej, bort det, bort alla öfverflödiga invecklade maminerier, ju simplare, ju enklare? , säga vi åter or ÄR MAN nod 11 A . ——