nader. courtage. vexel-stämpling o. s. v., så inser man lätt. bvilka ofantliga förluster detta vingleri skulle förorsaka. Ouphörlig omtanka och ansträngning och ängslan maste äfven vara en dylik vinglares lott; och då han säkert alltid varit i likadan belägenhet, om än iche i början till samma grad, så mäste man erkänna, att han icke kan hafva fört något angenämt lif. Den frågan har blifvit framkastad, om händelsen skall föranleda någon kris i den Sfockholmska merkanlila verlden. Detta är bestämdt icke att befara, emedan alla de köpmanshus, som ägde fordringar hos M., äro fullkomligt solida och med god contenance möta den ofvan omtalta påstötningen af de förskräckta. De yngre och mindre hus, som icke ägde andra affärer med M., än att de af honom köpt vexlar, slippa nästan usan förlust , emedan vexlarne på London, hvilka förmodades återkomma med protest, sedermera blifvit accepterade. Det lärer vara, ett hus i London (Devaux Co.), som icke rätt förstatt M:s mening och genast gjorde svårighet. men sedermera accepterade, så snart underrättelse från Hamburg ankom om den betäckning. M. där föranstaltat, pa sätt jag ofvan beskrifsit. Detta misstörstand förorsakade katastrofen; och om det icke inträffat, hade troligen spelet gått ännu en tid, så att de, som nun blitva lidande. möjligen sluppit och an dra duper fött vidkännas förlusten. Det säkra är, att man varit lika mycket dupe på det verkligen fint utförda bedrägeriet hår, som annorstädes. Jag kallar det bedrägeri, omedan ingen anledning finnes, att M. något ögonblick trott sig kunna verkligen reda sina affärer och förvärfva sä mycket, att han skulle göra hvar man rält. Därtill rar han allt för klarsynt. Nu anses massan icke kunna ge 20 procent; men hade han för ett decennium tillbaka slutat (genom sjelfmord eller på annut sätt) sin underliga bana, så hade åtminstone 50 procent funnits att utdela. Man talar om betydliga summor, som årligen måst ålgå till uprätihallande af en så konstig byggnad af vinglerl. Någon merkantil kris kommer, såsom jag nämnt, icke alt inträffa; men däremot komme många enskilda personer, som icke äro handlande, alt förlora, en och annan till och med att blifva utblottad, genom det hufvudlösa förtroendet till Morsing. Flera hade hos benom insatt sin enda sparpenning. Jag har hört en anekdot, alt en man, som hade ett arfs kapital inne och icke ville utlemna det, några veckor före den bestämda terminen, till den blifvande arfvingen, med hvilken han lärer stått i spändt förhållande, gick i harmen till Norsing och satte arsvet — i säkerhet, nyss före dennes hädanfärd. Men hade man allt för starkt förtroende då, så har man så mycket mindre nu. Nästan hvarje köpman, som har reverser ute, får dem upsagda, och det med sådan ängslan och så ömkliga ålbörder. att betalning vanligen följer genast, om än nägra månader återstå till förfalloliden. Detta öppna och raska sätt att taga saken skall väl snart återställa förtroendet; och detta räcker, till dess nagon ny industri-riddare ån en gång störer det och bringar äkren de solide och ärlige köpmämmen i svärigheter. Det är de, som vanligen få plikta för en dylik persons streck, emedan den tanklösa hopen aldrig lärer sig att skilja sakerna, utan just tyckes käga en skadeglädje att straffa alla, för det att en missbrukat dess lättrogenhet. Jag vet icke, om kapitalisterne annorstådes äro så behäftade med denna sjukdom, som här. —— 22 ? Fz Fo — ——— ———