manna-märingarna, dels tillvägabringa en bättre ordning emellan IIandtverksmästuren och hans arbetare, och dels trygga dessa yrken emot otillbörligt inträng och försång äfven från utrikes orter. Detta är hvad Handtverks-korpsen i Götheborg vågar att af Eders Kongl. Maj:t i underdånighet ulbedja sig och som Korpsen vägar förvänta, att Eders Kongl. Maj:ts Nåd och rättvisa skall lata komma till en snar och efterlängtad verkställighet. desto hellre som Handtverks-korpsen, enligt hvad handlingarna visa, icke söker utvidgade förmäner på öfrige Medborgares bekostnad. ej eller, att den gamla så kallade Skrå-ordningen skall oförändrad qvarsta, utan tvertom, genom sitt underdäniga tillstyrkande att Borgareståndets vid 1528, 1829 och 1850 äreus Riksdag afgifna förslag till Förordningar för Ifundtverkerier i städerne och Gerningsmän å Landet måtte, med nägra få förändringar. i Näder fastställas till efterlefnad, ingätt på jemkningar, som med skäl och billghet äro förenliga, hvaribland må i underdånighet nämnas eftergiften af dåcn nu stadgade smrooch gesålls-tiden för sådane personer, som. till följe af ovanligare naturanlag. på annan väg inhämtat undervisning, och kunna uslägga det uti förberörde förslag föreskrifna mästareprof. utan afseende derpå, hvarest och huru denna skicklighet är sörvärfvad, hvilken skäligen bör fordras af den, som skall betjena allmänheten och ansvara för de af honom förfärdigade arbeten samt undervisa andra i yrket. och hvilket anspråk har sin motsvarighet i de föreskrifter, som gålla för större delen af de öfriga samhällsbestyren. Med djupaste undersåtlig vördnad, trohet och nit framhärda m. m. Uudertecknadt: Erik M. Leffler. J. W. Blomstervall. H. M. Konungen behagade hära i Nåder svara: Mine slerrar! Allt sedan Min ankomst till Sverige, har Jag erkänt att åkerbruket. slöjderna och handeln äro lika oumbärliga för Riket, som luften för menniskan. Industrien skapar, och hvad mera är, den gifver utbyte mot hvad den erhåller. Om vi hafva mindre att aflåta till utlänningen, än hvad vi af honom emottaga, så blifva våra tillgångar snart uttömda, då metalliskt mynt är det enda medel, som återstår för att tillbyta oss de varor, vi behöfva från andra länder. Detta är ett ämne, som leder till allvarsamma betraktelser. Jag tillstår för Eder, att, ehuru Jag begrundat det i 20 år, Jag ännu icke hunnit att för Mig sjelf uppgöra ett svar, som lugnar Mitt samvete eller tillfredsställer den politik, som plågar så mångas inbillning. Denna politik, hvilken en hvar anser för så lätt, leder Statsmannen till den öfvertygelse, att hvarje dag erbjuder honom något nytt att lära, som Sjelfmant framställer sig för det sunda förnuftet och den enklaste beräkning. De financiella brytningar. hvilka hemsökt Sverige och kullstörtat mångas välståud, äro ett talande bevis derpå. För att utröna en Nations handels-balans, behöfves endast en jemförelse mellan hvad hon erhåller från utlänningen och hvad i utbyte lemnas honom tillbaka; samma förhällande är med hvarje köpman och slöjd-idkare, äfven med hvarje enskilt man, som är en god husfader. Varen öfvrertygade. att Jag cj skall förbise Edra rättigheter, utan beskydda dem med samma nit och försigtighet, hvaraf J hittills erfarit de välgörande följderna. Försäkren Göthebörgs innevånare om Mina fortfarande tänkesätt för dem och om Min välvilliga hugkomst. Jag önskar Eder, Mine Herrar, en lycklig återkomst ibland dem. Jvad hopp suplikanterne kunna göra sig ar detta svar lemna, vi derhän; i vår tanka är det intet sågande. Önskligt vore dock att vederbörande häraf kunde draga den lärdom, att de för framtiden afstodo från alla dylika supliker, hvilka. efter vår mening. äro ett oskick i en koustitutionel stat. —