Stockholm, den 28 Sept. (KORRESPONDENTARTIKEL). Ämnet för samtal och spekulationer och oro fortsar allt jemnt att vara den Morsingska katastrofen. En mängd människor finnas, i hvilkas konstiturion det tyckes halva ingätt att vara alldeles oshäligt rädda, så ofta de icke äro oskäligt djerfva och tilltagsna; misstroendet är hos dem lika hufvudlöst, som förtroendet, och lika litet skäl kunna de bjuda för det ena. som för det andra. Morsing hade aldrig någon synlig förmögenhet, icke fast egendom, icke skepp, ingen ting; men ändock hade det blifvit en jargon, att han var ytterst solid. En mängd människor trängdes att få förtro honom sina pengar och fann sig, snart sagdt, högligen förbundne, om han var god och mottog dem, Frågade man om skälet till detta förtroende, så var vanligen svaret: han är en så snäll köpman. Detta var han också utan tvifvel; men ofta ser man den snällaste köpman gå under, men ett pundhufvud blifva rik, genom den oförklarliga magt. som kallas lycka eller tour. Hvad som gaf M. en god del af hans anseende, var hans sätt. IIan ägde ett buttert och stelt yttre, en brist på meddelsamhet, hvaraf mången slutar till soliditet, både i tanke och förmögenhet. Han talade häldre genom Notarius Publicus än mundtligen; och detta säg så affärsmessigt ut, tyckte de beskedliga duperne. Anda tills mot sista slutet var han också utmärkt, hvad man kallar ordentlig i handelstransaktioner; men nu har visat sig, huru dyr denna ordentlighet varit honom. För att skaffa sig pengar, köpte han varor i stora partier på kredit och sålde dem genast till lägre pris för kontant. Anmärkningsvärdt är, att flera personer tämligen länge känt detta förhållande; och att de tego, kom troligen af en sorts grannlagenhet att icke störa hans kredit, kanske också, hos en eller annan, af omtanka att rädda sin fordran genom att icke för tidigt afslöja hans verkliga ställning. — Men det var egentligen vex eloperationerne,. som så länge uppehöllo honom, men tillika blefvo honom så dyra. Han sålde t. ex. ena postdagen vexlar på London och betäckte de hus, hvarpå han där drog, medelst insändande af sina egna vexlar ä något hus i Hamburg. Sättet att betäcka dessa åter bestod däruti, att han nästa postdag, då han redan inbekommit betalning för de på London dragna vexlar, för dessa pengar köpte vexlar och tillsände de Hamburger-hus , å hvilka han låtit Londoner-hansen draga. Genom denna manöver förskaffade han sig således i det hela blott en veckas kredit på summorna; och manövren måste ouphörligt förnyas. Besinnar man nu kursskil