Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 september 1840, sida 2

—4 — Rom och Neapel alslutat en beråpnad Wertralttet. Liiferalur. Binang AM Litteratur-Pladet af E. G. Gener. Första och Audra äftena. hvardera å 12 sk. hco. 20 och 24 sid. oct. Stockholm 1840. P. A. Norstedt Söner. Den frejdade författaren har, enligt det korta förordet, lofvat att, under ofvanstaende anspråkslösa titel, lemna allmänheten en behandling af nationens tvenne vigtigaste föremål: Hepresentations-frågan och Slyrelsererket, och dessa ämnen äro sannerligen i sig sjelfva så intressanta, att deras utredning, äfven af en mindre utmärkt hand, säkert skulle vara högst välkommen, huru mycket mer da fran den, som nu åtagit sig den; de rekommendera sig derföre både för sin egen och författarens skuld till den största uppmärksamhet. De förtjena den ocksa i högsta grad, och ehuru ännu endast tvänne haten kåro utkomna, hvari, tilllölje af Herr G:s vaniiga grundlighet, ännu endast preliminärerna äro vidrörde, vilja vi ej underlåta, att i vår män bidraga till kännedomen af dessas innehall och betraktandet af detsamma från flera synpunkter. Författaren atdelar representations-frågan i trenne hufvuddelar: Hvad är representation? — Hvad har den varit i Sverge? — Hvad bör den blifva? — Detta skänker redan mycken klarhet at ämnet. — Första Häftet, som äfvren imnehåller första Artikeln, synes besvara första frågan, och gör det äfven i on ganska liberal anda, en anda, som uttalad från det :ället. ger stöd äfven at de sfriaste åsigter, som hlifvit yttrade af de mest desideradt liberala skriftställare, hräka med sina satser blifvit så godt som proskriberade af den andra sidan. — Personlig valrätt för hvarje, till myndiga är kommen, oförvitlig wedborgare, är den grundsats, han först och främst i representationsfrågan måste vidhålla. Hvem årsbar vål mer, och blir denna sats erkänd, som den mäste bli af hvar och en, som ej vill förneka sunda förnuftet, så hafva vi åtminstone så mycket vunnet, att ingen mer, för sin egen beders skuld, offentligen vägar uppträda och bestrida den, likasom nykterhetsiöreningarne. om de också ingenting annat väsendtligt ännu uträttat; — ty nägra hundra eller tusen namn på listorna råkna vi, i moraliskt hänseende för intet, — åtminstone bragt det derhän, att ingen mer sätter sin heder uti att berusa sig. att bestå i bachanalisk täsling. eller vågar uppstå till försvar. till pris derför. Det är redan en ej obetydlig seger för dygden och sanningen, i denna passionernas och fördomarnas verld, att man blyges att offentligen anfalla den . att äfven dess häftigaste antagonister, för sin egen skuld. åtminstone måste synas att billiga. att följa den. På denna punkt står nn frågan om allmån ralrätt, och dit har ej allenast dagens hugskottej allenast massans likasom instinktlika känsla alsina medfödda frioch rättigheter, ej allenast nadra politiska kannstöpare, eller sådane, som man kunde anse föra detta språk af egennytta, bragt den. utan en tänkare, som genom mörker arbetat sig fram till ljus, en slags Chrysostomus. som endast ville tjena den starkaste, och derför ändtligen burit frihetens genius på sina axlar genom tidens stormande. grumlade bölja. Hvilken skulle väl vilja påstå den man framstå med ett omoget omdöme. som, likt Panlus, först förföljt frihetens alltmer vexande församling , men sedan af inre ljus blifvit dess försvarare? Hvilken skulle vilja påstå den åsigt för ohistoriskbygd på abstrak tionens Inftiga grund, som yttras af vår störste historiske forskare? Med Geyers offentliga uppträdande på denna sida, är således hvarje invändning på förhand häfven: ej som skulle vi höra till dem. som räkna något på namn och personlig antoritet; dessa grunder äro lika vacklande, som förgängliga och Sanningen talar egentligen genom sig sjelf; men likasom en modig och klok anförare inger sin anda åt falanxen för hvilken han står i spetsen. åäkven om den till större delen skulle bestå af ännu vacklande, emedan de ej fullkomligt förmå inse lela värdet af den sak de omfattat. och så är mängden merendels alltid beskaffad. om också några äro lika intagna af sitt mål, som anföraren, — så är det sifven bra för de svaga, de klentrogne. atten man upptrådt i spetsen för denna frihetens heliga sak, hvilken man måste fritaga från hvarje partiskhet, äfven om man ej i allt skulle tänka lika med honom. Han så fill sägandes söndersliter förlåten, som hindrat mängden att intränga i det aldraheligaste; der sanningens eviga låga. lysande och värmande, brinner, och som endast vissa skarpsyntare förut sett skimra derigenom. Låtom oss då i detta ljus vandra vidare på den våg det för oss utstakar. — Nämde grundsats om allmän valrätt bygger Ceyer på den sanningen, att allmänt väl endast utgöres af sammanfattningen af allt enskildt, en sats, hvilken förf. uttrycker med dessa ord: utt allt hvad som kan kealla, och är allmånt intresse bäst befordras om det blifner hvar och en tillåtet alt inom gränserna af ömsesidig rått. oo mm me mn få