Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 september 1840, sida 1

AgnnnnngggngnggggggggA F att ingen mer skall förmå att brånna, än de som genom konstfulla apparater kunna tillverka en sådan mängd och till ett sådant pris att de 1:o kunna motstå första chocken, och 2:o sedan alla svagare gått under dervid, i sakta mak fortsätta rörelsen, som ett fabriksyrke och till billigt pris förse behofven, som, då de fordra kontant betalning af bonden, såkert inskränkes till det yttersta samt kanhända äfven bidraga till statens förkofran, genom utskeppning. Sa skulle, genom öfverlemnande åt sakernes naturliga gång, t. o. m. af denna skenbart förderfliga sak välsignelse för samhället kunna uppsta; ty att alldeles utrota den och allt begagnande af bränvin anse vi lika omöjligt som onaturligt. Det är med detta, som med allt annat, endast missluauket är skadligt. Sjelfva nykterhetsifvern kan derigenom blifva skadlig. Att alldeles utrota allt bruk at rusgifvande drycker kan väl ej vara meningen; ty det år en orimlighet; man måste ju då utrota naturens gåfvor: den herrliga drufvan, det kraftiulia kornet, hvilka skaparen, så väl som allt annat, dock säkert gifvit menniskan till ett välsignelserikt och helsosamt bruk till allt, hvartill hon förmår bereda det. Nej, missbruket, berusningen är det sem man vill och bör söka att ntrota, hvilket endast kan ske derigenom, att man lär massan att inse det afskyvärda deri att beröfva sig sitt förstånd, Guds ädlaste gafra till menniskorna. IIvem skulle ej anse den för galen. som med vett och vilja stunge ögonen ur sig, och dock är berusning ingenting annat ån bländandet af sin själssyn , hvarigenom menniskan sånker sig långt under djuren. Endast en sadan lusigt kan utrota dryckenskapslasten; men den vinnes ej genom några lumpna yttre ceremonier, genom uppskrifvandet af sitt namn på en nykterhetslista , genom afläggandet af ett seklersgammalt nationalbruk, aptitssupen, den minst skadliga af alla; lika lite: ernäs det genom uttalandet af ett anattem mot hvar och en som äfven aldrig så måttligt begagnar bränvin eller tillverkar det, undet det man lemnar fritt lopp åt alla andra rusgifvande drycker, och hvaruti den som har håg derför fortfarande tillfredsställer sin helvetiska lusta, under det han genom hållandet af sitt yttre löfte tror sig bereda sig ett ru:n ihimmelen. Sådana blifva följderna af det ensidiga nykterhetsraseriet. De sansade äse det med bedröfveise, anande, att då en gång den dam åter rasar, som man nu konsffullt bemödar sig nppresa, den ena villan skall blifva värre än der andras ja, att om man lyckades att undanrödja allt bränvinssupande eller förtärande af dylika spirituosa, utan att derjemte hafva lärt massan inse det moraliskt vanhederliga, det kropp och själ förderfvande deruti att berusa sig i hvad det vara må, skall man kanske här få se uppföras samma tragedie, som i Turkiet och China, der de i Opium söka ett vida lättare sått att tillfredsställa det barbariska begäret. Det vore jn ett rätt vackert resultat af det blinda nykterhetsraseriet, måhända ofta uppkommet ur en ren källa; men, genom inråkandet på afvägar, grumladt så att man ej mer kan igenkänna dess ursprung. Ett förnuftigt ifrande mot all slags berusning ; men ej mot sjeltva drycken, tillika med en liflig framställning af det förnedrade deruti. och hvarvid Prosten Wieselgrens inspirerade vältalighet, bör kunna verka, som en ny Luther, och föra med sig alla sauna patrioter, alla sansade, så snart den sjelf hölle sig inom förnuftets gränsor, skulle säkrast föra till det önskvärda målet. Vi hoppas att tiden skall lära de nykterhetspredikanter, som äro det af sann Öfvertygelse om och sann ifrer för det rätta, att inse dettas och saåledes åfsen denna sak föras på sin naturliga väg, likasom vi våga hysa det förtroende till våra representanter, att de ej ingå på Bev. och Ekon.-utskottens alvita förslag, som ännu längre skulle halla natiohen i husbehofsbränningens förderfliga snara; och att de, trots allt motstånd skola genomdrifva den i detta, som alla afseenden enda riktiga principen: Frihet. Ett eget fenomen på vår Riksdagsborizont är äfven Statsutskottets frängående af den utan tvifvel grundlagsenliga principen, att Ständerna, äfven utan Konungens sanktion, ega fatta alla beslut i beskattningsväg. Hvad betyder eljest frasen: Nationen eger sig sjelf beskattar. efter hvars förverkligande alla folk och isynnerhet våra grannar, Danskarne, un med skål, och med lugn ihärdighet och ifver sträsva, åsom efter det säkraste palladium för deras sjelfständighet, deras oberoende af all despotie; ty utan penningar kan ändå ingenting uträttas, hvarken med våld eller list. Hvad skall man tänka om Statsutskottets försök att afhånda oss detta palladium? Vi vilja ej ens draga alla de ofördelaktiga slutsatser deraf, hvärtill det kunde föranleda; vi vilja fast heldre anse det för en ögonblicklig, olycklig förblindning, som vi hoppas snart skall försvinna, och att Riksens Ständer i alla fall ej skola låta rycka ifrån sig denna egid mot sjelfsvåldet, just under det de sträfva att i en förbättrad representationsoch rege