Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 augusti 1840, sida 1

blockera honom i Syrien och Egypten medelst en kngelsk flotta. Han häller sig instängd i sina hawnur, och blir han drifven till det yttersta. gar han löst på Constantinopel. och Europa står i lågor. Förliga åäro medlen, om man vill sända en armee till Syrien eller Egypten. Englamnd kan ej. Osterrike vill ej låna sig till detia horståg. Aterstär Ryssarne. Men vill Europa se dem i Syrien, och ämna Engelsmännen föra dem dit? — Dessa ihärdigt och med fastlet. ienn månader igenom, anförda skäl hade gjort märkligt intryck hos samtliga Cabinetter. Omöjligheten att utfvna tjenliga medel och vissheten att möta Frankrikes motstånd mot vissa åyliha, gjorde på alla häll en direct förlikning begärlig. Denna, föranledd genom Frankrikes räd af moderation åt Mehmed Ali. blef sannolik, då han skickade Sami Bei att erbjuda åt Porten flottans återställande. Detta steg, alldeles frivilligt, härledde sig från glädjen öfver Chosrew Paschas afsättning. Hvem kunde tro, bvem i London skall såga bekänna, att det är detta ögonblick Underbandlarne valt. att tillssälla en förfärlig förvirring ? Underhandlarne, hvilka atapit sig förlikningen. ansågo sig comprometterade om Paschan och Sultan direct ingingo den, helt och hallet på egen hand. Straxt beslöts i London att göra den omöjlig, och Syriska insurrectinnen gaf ett länge eftersökt medel vid handen utt tvinga Mehmed Ali; man hade förut ej upptäckt det, och nu underteknades plötsligt det fameusa Londonska fördraget. Syrien så tänkte man —-—shall. med tillhjelp af turkiska soldater dem Engelska skepp ditföra, blifva Paschan framgcht. och då underkastar han sig vär vilja. Frankrike är ej ense med oss hitrnti. men dess motstånd blir icke långvarigt. På en så klen grund hvilar nu eit så vådligt beslut. Franska cabinettet har undandragit sig all delaktighet deri. och har handlat rigtigt. Det kar Landets och Verldens opinion för sig. Frunha ke rustar, och, om detta kräfver så för att ske sullfärdigt, sammanhallas Kamrarne. hvartill Ordors vincen hälles i beredskap för första fara. Imellertid örjes för materiellen som alltid svårast anskaffas, och sa förberedt afbidar Frankrike händelserna, och skull — om de andra Makterna handla mot dess intressen och värdighet fulta vapnen för civilisationen, ty det är den som hatas, den ma finm: s vid Scinen eller Nilen, Har Frankrike hvarhen rättighet eller intresse att hindra de använda medlen, skall det blott observera. Ett resiltat kommer att följa som ej var uppoffringar värd. ty Vice Kungen blir förr eller seduare, om intet allvaligt mot honom företages, Syriska resniugen åfvermäktg, och hvad ämnar man då göra? Man star då på samma punkt som i början, och har — säsom Franska Cabinettet sagt — blott otillräckliga eller farliga medel till ntväg. Således är det en nödvändighet. att med honom underhandla på billiga och förnuftiga villkor. Dylika skall Frankrike hos honom på allt sätt understödja till antagande. Vi böra således önska hans svger öfver Insurgenterna; och derjemte väpna oss. med sans, Ingen förolämpning mot Engelska Nationen; den har ånnu icke godkänt sin Ministers politik ; han fär ej eller såras. ty Nationen glömmer (j alt hun är Eugelsman. Blott ett ord bör med bestämdhet sägas åt hela Europa: Öfverskridas vissa gräuser, så är det krig, krig på lif och död. krig under hvarje rministöre. Kunde Ministeren af I Mars vid dylika ömständigheter visa svaghet, så skulle den störtas; blefve den nödsakad, emedan den ej vill visa svaghet, att afgä. så skulle dess efterträdare, hvilka än blefve det, blifva nödsakade att uppiräda med samma energie som den asgängna Ministereu, — (Slutet visar åter en skymt af den hemliga politik som i Frankrike agerar Cabinetiet förutan).