Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 augusti 1840, sida 1

nmi LcBg——3Z———3Z—Z3Z-gHkg);,l.dA OST ENA VORE ger till statens bestånd, älren får deltaga i stiltningen af de lagar, hvarester de allmänna ungelägenheterna, som nigöra en sammanfattning af alla enskilda, böra förvaltas. Så är äfven Konstitutionsutskottets förslag. — Representanternas antal för hela riket är föreslaget till 250, hvilket synes 0:8 lillräckligt. Valsättet kunde deremot något förenklas. Ätven borde rättigheten att blifra vald ej inskränkas till de, enligt förmögenhet eller inkomst ralberättigade. utan denna utsträckas till hvarje Svensk man, äfven om han ingen bestämd inkomst hade och ej heller bodde inom valdistriktet; så att de väljande egde rättighet att välja hvem de behagade, en tiggare eller en millionår: endast så kan man hoppas, att äfven få se den i materielt hänseende ofta vanlottade förtjensten, kanske ibland den största, den upply-taste uppträda bland nationens representanter. verksamt arbetande på dess örädling. Förstå vi 3:dje punkten rätt, så inbegripas dock äfven de obemedlade deruti: ty ingen ordentlig, skicklig man förtjenar väl mindre än 200 Rdr Beo om aret, dock borde ofvanstående valfrihet tydligt utsättas. isynnerhet hvad oinskränktheten, i anseende till orten beträffar. Oftast kunna flera dugligheter finnas på en ort, och ingen på en annan. — Rätt år deremot. att valen, på intet sått böra grundas på stånd. Staten innehåller blott ett enda stand, och detär medborgareståndet, alla öfriga äro endast utgreningar deraf. Pill följe deraf kan heller intet slags öfverhus eller sjeltskrifna representanter komma i fraga, utan endast en kammare för öfverläegningen af ett tolks angelägenheter, hvilket också Utskottet föreslagit. Hvad vinst detta äfven kommer att medföra i anseeode til tiden, ligger i dagen. Då det imellertid lätt kunde hända, att ett parti gjorde sig gällande i ex kammare; har Utskottet föreslagit att ur denna. som skulle benämnas Stora Närnden. en Så kullad Pröflingsnäåmd. i likhet med Norska Lagtinget, vid vigtiva tillfällen skulle räljas, som noggrannt pröfrade Stora Nämndenförslag. Oss synes, att detta. till förekommande af förhastanden, alltid borde ega rum. — Det hittills bekanta af Konstitutions-utskottets Representatiousförslag omfattar egentligen endast dessa begge hufvudgrunder, näwml.: Fria val och En kammare, och dessa begge hörnstenar säkert lagda. uppbygges det öfriga lätt. Matte nationens ombud rätt inse detta och förena sina krafter till detta gemensamma mål, hvarefter vi åro öfsertygade, att ingen rubbning i denna hufvuddel mera skall blifva af nöden. utan på sin höjd några yttre reparationer af samhäll-byggnaden. — Att detta förslag imellertid kommer att möta häftigt motstånd af skråoch pris ilegie-anden af dem, som endast förstå sig på friheter ; men ej på frihet, då det förra dock uppenbarligen är lika stor afgndadyrkan. som att tillbedja mer än en Gud, är otvifrelaktigt. och vi anse derför nästan för den största vinst, detta förslag för närvarande kan medföra, att det blifvit väckt. och väckt från det hället: en gång skall sanningen väl ändå nedbryta alla fördomens fästningsmurar och göra nationerna fria. — Följa vi historiens anvisningar. som de stationära jemt åberopa, så hänvisar äfven den till frihet och enhet. Hvem hörde väl någonsin vid Allherrjareringet talas om stånd? Enhålligt samlades Odalmännen och stålde sjelfva Konungarna tillrätta. Så handlade våra såder. så låtom äfven oss handla med den humanitet. kristendom och upplysning måste gifva. Så höjes ingen Öfver, så sånkes ingen under sitt menni-kovärde. cå lyftes ingen på andras bekostnad. så färoräftaingen. uteslutes ingen från sina menskliga och medborgerliga rättigheter. och vi kunna hoppas att det verkligen en gång skall blifva en fäg. ett Folk. ett Land i Skandinavien och den Enighets kraft förverkligas. som Sångarn en gång sianrikt nog uttalte i följande Akrostikon. svårt brytes jernet väl ur klippans armar, ål skänker jorden blott en ringa gröda Smot den Skandiska bebyggarns möda; Zik är han dock, ty honom kraft omarmar. — dal och klyfta, hvarest forsen larmar otro styrkans frön, dess skördar öfverflöda; emot förtryck och sjelfsvåld dygder stöda, och mot den fromme Herran sig förbarmar! Tarl-vagnen hvälfver sig så klart deröfrer, Zugsralar med de milda stjernors ljus. led,änder ära uti stora minnen. 2! kännen då, att Nordmannen behöfver seligionen blott och trefnad i sitt hus, n Lag, en vilja blott i alla sinnen. MEST P Ir ggEg gt NN I I ) I 1 SRA — — —