Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 juli 1840, sida 1

Bådskap med afseende å det tillämnade Regent: skapet. . I Öfverhuset har tredje låsningen af Canada-Billen försiggått, efter eu matt opposition. Lord Melbournes förklaring till Lorderne, rörande Neapolitanska tvistigheterna, Ööfverensstämmer med den af Herr Thiers i Paris afgifnas UnderHuset sysselsatte sig i går med Diplomatiska frågor. Lord Palmerston gaf der tillkänna, att ett contraförslag till gränsreglering af honom blifvit Nord-Americanska Regeringen tillställdt, hvaraf han väntade önskligt resultat. — Om Krakans förtryckta belägenhet ordades vidlyftigt. Regering och Opposition yttrade samma sympathier, men allmänt medgafs att utan krig ingen rättelse står att vinna. Imellertid försökes underhandlingar, helst Krakau under Conferencens jernspira ej blott sett sig militairiskt occuperadt, af Police administresradt, dess inre styrelse usurperad, utan till och med ruineradt genom de tullförfattningar, dem Conferencen imponerat och som gravera utländska Handeln med den såkallade Fristaten. — Löftet om en en sådan i Krakau. Utgången af ämnets behandling i UnderHuset var, att man slutade der man börjat. Hertigen och IMertigiunan pf Nemours äro anlände, och bebo en våning i Buckingham Palais. Oxford är ännu i Newgatefängelset, men lär komma att för lifstiden afföras till Bedlam Hospitalet, såsom vansinnig. Wid en diner, den Ostindiska Directenrerne gifvit den hemkomne Generalen Lord Keane, väcktes Collegium, Sir J. C. Hobhouse, en Regeringens ledamot, yttrade: Det är ganska möjligt att Ostindiska Compagniet redan i denna stand eunnii en ny och vigtig förstoring, hvars väldiga följder Phantasiens mest utsräfvande dröm knappt kan förestålla sig, och som för ärhundraden för hela Riket blir af nytta. Man gissar på en 6 vid kusten af China; och Ostindiska fonderna hafva stigit på Beursen. — Redan den 26 April var Amiral Elliot afscglad från Cap directe till China med I linieskepp och 2 mindre. FRANKRIKE. Paris, den 13 Juli. IIandels-Tractaten med England är afslutad och redan afgången till London, till ratification. — Herr Rorhussen är hitkommen att bringa den Holländska till slut. Cabrera har under betäckning inträslat i Paris och blifvit förd till Herr Thiers, der äfven Spanska Ambassadeuren var tillstädes. Han fördes derifrän genast till Citadellet i Lille, dit äfren Balmaseda anländt. Der skola de stanna, men Franska Regeringen tros ämna affårda dem till America. (Hvad vore dermed vunnet?) — Utlefvereringen har den be tämdt afslagit. Flere politiska Middagsmåltider hafva egt rum, anställde af Reformvännerne. Så eniga de äro i principen, att en utvidgning af politiska rättigheter bör vinnas, så skiljaktiga äro de i frågan om dess tillämpning. Ett parti af dem fordrar rösträttighet för hvarje National-Gardist; ett annat, allmän rösträttighet; och slutligen ett tredje, det såkallade comunistiska, fordrar egendoms delning, (eller dess gemenskap). Dessa utgöra det democratiska Reformpartiet. — Men äfven aristocratiskt-legitimistiska Reformister finnas, hvilka vilja endast söka att höja den stora förmögenhetens ölvervigt i valkammaren. Hvad som af allt detta är klart. år en allmän missbelåtenhet. — Till firande af årsdagen af Bastillens eröfring d. 14 Juli 1789, hade en Banquet blifvit föranstaltad i St. Mande, och 3000 personer af Reformpartiet hade dertill anteknat sig, hvaraf öfver 2000 voro National Gardister och Officerare bland dem. Regeringen, som hittils lemnat Reformens vänner deras frihet att öfverlägga, har nu tagit en stor mesure, som visst icke lär underlåta att krossa detta parti och tysta dess satser: Regeringen har genom Policen låtit tillsäga, att icke flere ån 1000 personer få deltaga i Banquetten! Uppträdet med Bonrmont i Marseille bekräftas. Under rop af: ned med förrädaren vid Waterloo, afreste han fredad inom en sluten bataillons skydd, och vagnsfönstren krossades af stenar som kastades, — Man tror att han ämnar sig till Bretagne för att söka insurgera Legitimisterna. Det berättas, att Prins Louis Napoleon ämnar vända sig till Marskalken Moncey, Gouverneur för Invaliderna, för att förskafla Kejsar Carl den Stores Talisman, som sedermera tillhört Kejsar Napoleon, en plats i dennes likkista. Prinsen har ärft den efter sin Mor, Hortense Beauharnais, Hertiginna af St. Leu. at hvilken Napoleon skänkt den. Han hade erhållit den vid sitt infga deraf invänarna ; Annhan ger Car! Engelsk Consuls anställande der, hvilket för längre tid Lord Palmerston gifvit, kallade han olyckligt, då de 3 Skyddsmakterne bestämdt vägra emottaga I allmän uppmärksamhat då Fresidenten i Indiska