Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juli 1840, sida 2

I I I i sig Rebeller, hvilket just ej är att undra på, då Centerns trupper beherrska hela högra Ebrostranden och med kraft förfölja dem. I Nedra Arragonien kan kriget anses för slutadt; qvarlefvorna af Carlistiska banden irra omkring i bergen. — Från Perpignan skrifves under den 25 att Cabrera lemnat staden Berga, för att flykta till bergstrakterne. Han har låtit förstöra dess fästningsverk och bortföra artilleriet, samt uppställa detta på de omgifvande höjderna. — Carlistiska Generalen Segarra, hvilken man vet, för någon tid sedan underbastade sig Drottningen, har utgifvit en proclamation till sina gamla rapenbröder som ännu fäkta på Carlisternas sida, och uppmanar dem i Fäderneslandets namn att sluta striden. Samma syfte har en Proclamation af General van Halen (som blifvit Grand af Spanien med titel af Grefre af Perracamps, der han besegrat Carlisterne); han skildrar de rysligheler Cabreras hopar föröfvat och yttrar att denne sjelf, med hvad han röfvat, snart begifver sig till Frankrike. Drottningarne hafva den 21 afrest från Saragossa till Barcelona. SCH WEITZ. lLurich den 24 Juni. Symptomer till en reaction mot det Protestautiska Jesuitpartiet, hvilket åstadkom contrarevolutionen i September förlidet år, börja visa sig. Insubordination bland anilitairen, ätföljd af rop efter dess förra Chefer, Ilebel, v. Orelle, Sulzberger. hvilka blifvit förafskedade, har ledsagats af bifalkyttranden för Pastor Tobber, hvilken hällit tal mot rädande bigotteriet, i anledning af ett Regeringens beslut som inskränker den theologiska vetenskapliga forskningsrätten: och Herr Hess, som varit medlaren emellan det liberala och aristocratiska — fromma partiet, har plötsligen nedlaggt sina befattningar såsom Stadens Borgmästare och såsom ett Cantonens RegeringsRåd och Ledamot af dess stora Rad, under förklarade, det såväl hans personliga böjelse som öfriga förhållanden göra för honom omöjligt att längre bekläda dessa embeten. Redan dagen derpå afreste han till Tyskland. Från Maynuströmmen, i Juni. I Parisiska freden stipulerades redan anläggandet af en tredje och tjerde Tysk Förbundsfästning, till skydd för Södra Tyskland. En af dessa skall nu börjas på, och Rastadt uti StorHertigdön et Baden är dertill utsedt. Franska Ministern i Carlsruhe har i detta afscende begärt förklaring, och på visst sätt protesterat: och Storllertigligas Regeringen har i sitt svar enkelt hänvist honom till Tyska Förbundstörsamlingen. PREUSSEN. Det berättas att Kungen synnerligen förklarat sig mot långsamheten i göromålens behandling. och att H. M. vill hafva införd en korrt och flink method deruti. På flere utlåtanden, dem Kungen infordrat, skall han med egen hand hafva teknat: Afsqöres inom 24 timmar. — Mätte det som går fort alltid också gå bra! Alt ryktena ega grund. står nåstan att betvisla; men det omtalas att betydliga lönened-ättningar i bade de högre civila och militaira embetena äro i sroga. I ingen annan armee hafva de sednare så dryga inkomster: också uppsluker Preussens armee hälften af hela statsinkomsten. Den aflidne Konungen har af sin privatförmögenhet testamenterat I million till fästningens i Posen fullbordande. Det är också ett af de ömmaste ställena! Vår numera högstsalige Monark var mycket erfaren i Religionssaker, isynnerhet i Liturgier från alla tider: en egenskap värdigt lysande vid sidan af kans verksamma smak i uniformsväsendet. Den nu gällande Liturgien är hel och hållen författad af hans hand. Äfven pamphletten Luther etc. skall vara Hans arbete. Vid de predikningar som vid synnerliga högtidligheter på Hofvet höllos. gaf han hvarje gång några förhållningsorder: det hände till och med att Han låt dem i manuscript framläggas för sig, och att Han strök ut eller ändrade. Isynnerhet förbjöd Han politiska allusioner. — En Luthersk församling har nu hos den nye Kungen sökt att få ätnjuta denna confessions lagliga rättigheter och dess, emot lagarne, i fängelse hållna Kyrkoherdes frigifvande. Vid detsamma tillfälle uppgafs antalet af ännu i Preussen qvarvarande Lutheraner och af dem som utvandrat. Man hoppas att Konungen beviljar frihet åt Lutherska Kyrkan. — Det är bekant hurn den aflidne Konungen i sin vishet beslöt en Kyrkoreform. Behlagligen funnos upproriska prester och åhörare, hvilka ej ville underkasta sig Landsfadrens upplysta ledning af deras religionsutöfning. och som gingo i sin blindhet så längt, att de med förakt för den militairiska execution, hvarmed de borde persuadera till kyrkornas besökande och insigt af det rätta, till och med öfvergåfvo sitt fädernesland. — Den nyss nämnda Kyrkoherden är ej den enda, som genom sitt motständ mot Liturgien ådragit sig Sauverainens vrede. De ville eller förstodo ej att göra rättvisa åt den medlande anda som alltid styrde Preussiska Konungens steg, och den Han äfven consequent följde i andeliga saker. Också står han ett föremål för efterverldens beundran, såsom en Luther. en Lwinglins, en Calvin, hvilkas skiljaktigheter han i sin Liturgie utplånat. Och han fann undersäter, som ej af hans fadershjerta låto sin tro ledas på vägen till himmelen! Erkebiskopen af Cöln väntas fill Berlin. och man