Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 juli 1840, sida 1

ta sig bättre, ån nu sker, för vida billigare pris, och embetsmännen dock vara bättre Jönta, om allt ordnades förnuftigt och arbetarena vore flitiga. På sädant sätt skulle tillräckligt blifva öfver till verkligen nyttiga behof, säsom till konsters. vetenskapers, industries och kommunikationers befordrande m. fl. sannt nationella, spirituelt och materielt utvecklande och förkofrande syften, hvarvid man nu oftast måste synas njugg, för att, likt andra däliga hushållare, hafva nog till däraktig statslyx. På allt sådant är dock ej ens värdt att tänka, med vär närvarande administration och representation; ty lika lätt som vi hafva bevisat, att den förra med sina element ej kan vara, ej kan bli annorlunda, än den är, — och vi skulle kunna bifoga ännu flera bevis derför utur dess korta existens, t. e. dess skuggrädda förfragningar angående Vaxholms-färderna och Carlsstads-vivat, — lika lätt läter det ådagalägga sig, att representationen, i dess närvarande form, troget räcker den handen till landets utsugande. Det hafva adeln och Presterne redan bevisat genom sitt lydiga efterkommande af kammarilla-ministerens önskningar vid valet till förstärkt Statsutskott samt senast genom vulen till Kommitterade för Tryckfrihetens värd. Men det är ju ganska naturligt, att så måste ske hos tvenne stånd, som bestä af idel embetsmän, och som således ej hafva något närmare intresse, än många och väl lönta embeten. Hvarthän den närvarande Styrelsen, inspirerad af Kammarillan och stödd af Adelun och Presterna, skall leda sakerna, tro vi oss nu tillräckligt hafva visat, och säledes bevisat, att den nya ministeren åtminstone kollektivt är behäftad med samma lyten. som den fordna: Begåär efter okontrollerad malet och stora Anslag, utan alt i ringaste mån lemna någon garanti för deres, användande. IIYad kan då i så fatta omständigheter göras till landets räddning och inledning på en bättre bana? — Det är en ganska svår fråga att besvara, då ej andra än fredliga, lagliga medel. böra komma i fråga. Det enda som torde vara att göra är, att med kraftens lugn afrakta att tiden undanrödjer de skadliga ämnena, och att genom så knappa och så strängt som möjligt kontro!lerade anslag. till en början hindra så mycket ondt, man törn år, tills nagot godt kan uträttas. Afven detta blir imellertid ganska svart att verkställa för knappast halfva representationen; men enighet hos dessa få kan ändå göra något, heldat de hafra nationen till ryggstöd?, och med Guds hjelp skall det lyckas deras samfåldta styrka att hindra statens nedstörtande i den afgrund, som eljest hotar den, tills deras ihärdighet samlat flera hjeipsamma händer till dess fullkomliga räddning. Blinda för faran kunna de ej vara, och i det fallet äro vi skyldiga den nya ministeren verklig erkänsla, att den atminstone ej stuckit under stolen med sina afsigter och derigenom tillvunnit sig ett förtroende, som den sedan så mycket lättare missbrukat; den har tvertom öppet ådagalagt, att den ej förtjenar något. 2 —