Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juni 1840, sida 1

nom kanske energie att genomdrifva sina theorier. Det är törhända bra att en praktikus, sådan som Frih. Cederström, har dessa till ledning. Vi vilja således hoppas allt godt af honom; men frukta, att han ej länge stannar på sin närvarande post. Frih. Lagerbjelke tyckes. framför alla, böra vara sin plats vuxen, för hvilken han nästan endast synes hafva lefvat. Flottans ärender fordra visserligen en hel hop djupa insigter; men de vända sig dock endast kring ett föremål, som derför af en man med kunskaper och vilja väl bör kunna approsonderas, och vi kunna ej annat än lyckönska oss att hafra en sådan man i spetsen för denna så högst vigtiga del af vår halfös försvarsverk, förutsatt att förkärleken för stora flottan äsidosättes. Herr Fåhreus fyllde sin plats, såsom Tulldistriktschef i Götheberg till både förmäns och trafikerandes nöje, så längt det med våra ändamdlsvidriga tulllager lät sig göra, och hans förmåga tycktes verkligen kunna räcka till för ett vidsträcktare fält. Han har nu fatt det och vi hoppas, att våra förhoppningar ej skola bedraga oss. Herr Ihre har med så mycken värdighet fyllt sitt kall, såsom klofkansler, att man har allt skäl att vänta det bästa af honom på sin nya post vid Sions portar. Väl vore om man framdeles kunde nalkas dem genom förtjenst och ej, såsom hittills oftast varit fallet, endast genom relationer, konektioner, insinuationer och ej sällan dryga kontributioner; med ett ord, om befordringar inom ecklesiastik-Staten kunde komma att ega rum, utan Simoni, det mest förnedrande och demoraliserande för både lärare, lärjungar och åhörare. Men nu komma vi till de fina tonerna. Det borde visserligen vara smickrande för Götheborg att se tvenne af sina barn, Herr Erkebiskopen och Statsrådet al IWingärd så högt uppsatte; men iust derför att de äro dess barn, förmå vi kanske härifrån bedöma dem med mera kännedom af ställningar och förhallanden, än de flesta andra, och då våga vi tryggt påsta, att svårligen ett olyckligare val för finans-portföljen kunde hafva träffats, ån Herr af IPingärds; ty den som ej bättre kunnat sköta sitt läns finanser, än att en balance, sådan som Klemnanska, kunnat ega rum, samt den som ger sådane räd, som att man i hungersnöd Ör äta kott, den tycks ej vara särdeles skapad att sköta ett helt, fattigt lands finanser och ekonomi. Till all lycka är denna tillsättning endast provisionel, och vi förmoda. att höga vederbörande snart skola sanna våra ord: men fråca är, om den tillämnade ordinarie finansministern, Frill. Palmstjerna wed sin obeslutsamhet, sin medgörlighet, onktadt sin goda vilja och måhända äfven förmåge, som ri ej vilja bestrida, blir särdeles mycket bättra. Vi hafva nu i korthet låtit de utnämde Departements-cheferne passera en liten revue. Om den ej utfallit alldeles enligt önskan , så är det ej värt fel; men om vi, till följe deraf, ej kunna hemta så sangnini-ka förhoppningar deraf, som många andra, vilja vicj heller, sasom Minerva och konsorter, kollektivt fördöma hela ministeren. Tiden får utvisa mycket, och om också ej allt ännu år som man skalle önska. så är ända utsigten der, att de nu ordnade platserna en gång kunna blifva tilifredsställande fyllda. Änna fattas också konsultativa Stats-rad, och deras beskaffenhet torde ej heller blifva ntan inflytande på ärendernas gang: mätte valet då träffa nationens mån! Expeditions-cheferna åro visserligen af mindre vist, dock kommer ärendernas gång till en stor del också att bero af deras skicklighet och drift. I detta alseende tyckes valet hafra träffat vål kända män, isynnerhet hvad sjötörsvaret och finansdepartementet beträflar. Amiralitets-Kammarrättsrådet siynther är en mångsidigt bildad och liberalt sinnad man och Exp.-Sekr. Munthe, ehuru deronerade hans tankesätt också lära vara, är dock känd. som en skicklig och driftig embetsman, och det är här hafvudsaken. De öfriga exped.-cheferna känna vi mindre. En stötesten står dock ännn alltid qvar; ty ehuru Ex. Brahe numera är aflägsnad ur regeringen, blir dock ej möjligt att aflägsna honom ur Konnugens förtroende, och med all god tanka om hans goda vilja, har hans inblandande i ärenderna dock visat alltför ledsamma följder, för att man vidare skulle önska det, och det är derför vi alltid påstått att man ej har särdeles mycket att vänta sig. så länge denne sängkammarrådgifvare står Majestätet närmast; ty så länge är alltid fara värdt, antingen att Departemental-indelningen tjenar till intet, eller att en splittring i viljorna uppstar. som måste verka högst menligt på rikets angelägenheter och vi se knappast något medel att afhjelpa dessa olägenheter. Kanske imellertid, att det går bättre, än vi förmoda; ingen kan önska det högre än vi. i