Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 maj 1840, sida 1

tion, hvaribland många säkerligen ännu erinra sig den då om:alade kryptofilologie kandidaten. Att någon, som känner Biskop Agardh, skall anse det för allvare då Dem. säger, att Biskopen tröttnade att förorda Zetterstedt derföre att andra sökte göra en annan opinion gällande, är likaså otroligt. som det är svårt att utfondera hvilken den anktoritet var, med hvilken Biskopen hotades? och som han säåsom högre icke kunde erkänna. Jag vet endast, att jag från första början såsom en rättvisa fordrade, att komparativt yttrande öfver alla de sökandes botaniska förtjenster mätte infordras från opartiska i vetenskapen kunnige mån, enär jag ej kunde erkänna Filosofiska Fakultetens utlätande hvarken såsom fullständigt, då icke såväl alla sökanderne som ock alla af dem utgifna botaniska arbeten. utan blott de tre profdisputationerna. deri togos i betraktande, eller såsom på sakkännedom grundadt eller opartiskt, då i hela Fakulteten icke tanns någon enda med botaniska insigter utrustad utom Biskop Agardh, hvilken alldeles icke kunde anses opartisk och ojäfvig i en fråga, som så nåra rörde dess egen son. Om råttvisan var den auktoritet, hvilken den till karakter och som vetenskapsman så höjde Biskop Agardh hotades att bli underkastad och hvilken han såsom högre icke kunde erkänna, så har jag ej annat att anmärka. ån att det var underligt att hans förordande icke tystnade genast då denna fordran framstäldes, utan först sedan de förträflliga vitsorden utifran hunnit ankomma. — Men är väl Biskop Agardhis auktoritet i sjelfva verket så insallibel. att den icke stundom kan behöfva koutrolleras? Att han och consorter så vilja hafva dena ansedd, är likaså nogsamt bekant, som det att han icke är nagon älskare af att se sig och sina handIngar underkastade publikens dom, hvarom utom annat vitnar det vi kor. som för nagra ar tillbaka få-tades vid itszifningen af en tidning, att i densamma icke något fick fö:ekomma, som vore förnärmande för Prof. och Ordens-Ledamoten C. A. Agardhs heder och välkända ryk te. äfvensom egentliga anledningen till Wermlands Tidnings tillkomst icke heller år så alldeles obekant. Mahända kan man i detta törhällande söka anledningen dertill att Dem. nu framtrådt som kämpe: mätte Dem. allenast icke denna gång hafva glömt att skatta sig vederbörlig fullmakt. för att icke åter exponeras för att löpa med limstången, liksom förr en gang då Dem. vid en publik förrätining framträdde å sin faders vägnar. men denne, då sörrättningens resultat ej för honom utföll förmånligt, inför laga domstol underkände den på den grund att Dem. icke presterat någon fullmakt. — I Stockholm kan Dem. få veta. hvem som jemte Vetterstedt var i fraga till Botaniska Professionen ; Demonstrator Agardh var det icke. Att organiska naturens logik är ett figurligt uttryck sar man nu först veta och man stadnar för denna upplysning i stor förbindelse, som dock skulle blifva än större, om Dem. ville uplysa. dels huruvida Biskop Agardhs Iärobok hel och hallen är att betrakta som en enda retorisk figur, hvilket vore det enklaste sätt att förklara en hel del deri upstälda hypoteser; dels ock i annat fall huru passande och för lärjungarne upbygaligt det är. att börja en Lärobok med ett dylikt sigurligt uttryck, utan att med en enda bokstaf låta förstå att det är gurligen menadt. Att Reichenbach omfattat detta fi urliga utryck? visar Uvarken mer eller mindre än att han, likasaliret som Biskep och Demonstrator Agardh, gjort sig reda för det non sens som ligger i detsamma; och af head jag derom yttrat, återtager jag ej en enda bokstaf, ehurn jag derföre icke vill förneka, att man ju med dess tillhjelp kan komma till förvånande resultater, hvarpå det torde vara nog att såsom exempel antöra, hurnledes det i Agardhs Lärobok 1:a delen pag. 12 ådagaläggesatt is hörer till antingen mineralier eller organiska ämnen; Förf. sjelf synes tveka i valet. — Intilldess Dem, gittat ådagalägga. att den omständighet, att aftryck af tropiska vexter finnas vid Hör, eller den att stora skogar i början af 18 seklet öfrertäckte trakter, der all skog nu saknan, hörer icke till vegetationens, utan till botanikens historia, nödgas jag påstå, att Dem. med vett och öfverläggning framkommit med en falsk upgift och vrängd framställning; och att öfriga argumenter mot milt specimen, hvilka Dem. påstår jag icke kunnat vederlägga. voro af samma lösa halt, skulle lättast ådagaläggas. om Dem. än en gång behagade uprepa dem; ty sjelf har jag glömt dem och de äro hvarken af Dem. eller någon annan anförda i handlingarne rörande Protessorstörslaget. Att Dem. önskar att jag, likasålitet som någon annan vid detta Universitet (utom Dem. sjelf) , skall sysslosätta mig med Botanik, påstås af flera än eu, och något sådant lär äfven utgöra grunden till den onåd, hvarmed Dem. tyckes anse, att jag — —