Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 maj 1840, sida 1

I I I VTT FOA Dl. och man säger att sådant skett för att utestäånga farlige medsökante. En så beskaflad utnåmning till en underordnad plats har dock prajudicater i förutgående utnämningar: ja till och med professioner tillsattes på sådant sätt ander föregående Cancellers styrelse. Ivad de farliga prieesumtiva medsökandena till Demonstraturen ridkommer, böra väl de anses som de sarligaste, hvilka sträckte sina anspråk till sjelfva professionen. Om nu af dessas för professionen utgifna specimina mitt erhållit det förmånligare vitsordet, om jag dessutom förut speciminerat i samma rettenskap och jemvål då erhållit Facultetens högsta betyg; om bland de prassumtiva sökandena jag var den ende i Botaniken anstälde, om jag stod färdig företaga; till vida största delen på egen bekostnad, en länere settenskaplig resa — om jag, under sådane förs hällanden, erhöll den ifrägavarande platsen till ett orättvist försång för andra, och om förbigåendet at en sormalitet, som endast tjenade till tidsutdrägt, är så klandervärd — må den opartiske bedömma. Jag har genomgått de punkter som för mig synts de mest graverande i Tit. långa skuldregister. Hvad ban nämnt om min litteraira verksamhet synes mig ej behöfva något svar. Att jag ej documenterat mina Botaniska insigter i hvarje branch af en vidlyftig vettenskap erkänner jag gerna; men hvilken af Europas Botanister kan sågas ha gjort detta om man derför, såsom Ins., fordrar monographiska arbeten i hvarje vextfamilj. Jag kan icke finna något klandervärdt deri att jag — sjelf aflågsen langt ifrån säderneslandet — uppdragit ät en annan att här föra min talan; hvad mitt Ombud, såsom sådant, sagt, har jag aldrig motsagt.— Jag har ej trott mig böra vidröra hvad Ins. sårskilt insinuerat för att kasta skugga på min Far; Jag har ansett honom nog höjd både till character och som Vettenskapsman ör att behöfra ett ord till svar emot en anonym libellists anfall. Behöfves en ytterligare ursäkt för en sådan tystlatenhet och för ett öppet erkännande. att jag gerna afslutar ett svar. som kanske redan blifvit för längt, emot en motståndare, hvars vapen ej riktas emot sak utan utgöras af häntydningar och aningar om diktade afsigter och ogrundade rykten, så må denna ursäkt uttalas af det gamla: Hoc scio pro certo, quoties cum stercore certo, Vinco seu vincor, semper ego maculor. Lund d. 1 Maj 1840. J. G. Agardh.