Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 maj 1840, sida 1

bet var på denna ryktbarhet, som hans förespråkare grundade sina föremälen, det var den som hans vedersakare begagnade för att i hufvudstaden emot honom bilda den opinion, som slutligen uttryckte sSig bade i Cancellerens förslag för Professionens återbesättande och i dess så bittert kiandrade fördelning af läroämnena. Huruvida denna segrande opinion nära förskaflat Ins. den sökta platsen — så ; som han sjelf synes inbilla sig eller åtminstone vill att andra skola tro — kan jag icke bedömma: men den förklarar tillräckligt om De, som talade för Prof. 2.slutligen tröttnade att strida emot en opinion, som redan gjort sig gällande; om De tystI nade då, när man hotade att underkasta deras egen nuctoritet en annans, som De såsom högre icke kunde erkänna. Ins. må sålunda betrakta sina egna stillgöranden, innan han skjuter skulden till den klandrade atgärden på andra: han må komma ihog att de röbelser han nu upptänder för den af mig eller min Far aldrig förnekade förtjensten äro alltför olika dem som offrades af medsökanden; och han borde erkänna att dess egen (uttryckta) opinion vexlat med det egna intresset, innan han påbördar andra att ha burit kappan än på ena är på andra axeln. Man har antydt svårigheter för mitt erhållande af den philosophiska graden, man har talat om tidigt upptäckande af inskränkta förståndsgäfvor m. m. Hvad dessa sednare beträffar må dermed så varas jag är sjelf nöjd med de mina och gratulerar Ins. till dess bättre. Jag skulle dock emot Ins:s uppgifter kunna anföra, att af de 40 kamraterne vid 1832 års promotion var jag af alla den yngste; att kanske icke 10 ibland dem alla framgick med högre betyg än jag — men naturligtvis skola äfven dessa tillskrifras Fadrens inflytande, likasom dess recommendationer skolat kunna förmå främmande vettenskapsmän af den högsta auctoritet att ex officio afge ett partiskt omdöme till min förmån!! Ins. insinuerar vidare att, för att hålla en Docentur åt mig öppen, en person framdrogs att tillsvidare besätta densamma, hvilken icke tänkte göra Botaniken till sitt hufvudstudium och hvars specimen skrefs af en annan. Det torde vara för controlleringen af falsarier af dylik beskaffenhet, som de Akademiska Disputations-acterne inrättades; hvarföre framtrådde ej Ins., då den ifrågavarande afhandlingen ventilerades. och visade att den, som han påstår endast synbare, författaren ej förstod den sak han afhandlade? Han hade ju derigenom för alltid undanröjt den i vägen stående. Hurnvida denne aldrig tänkt göra Botaniken till sitt hufvudstudium kan Jag lika litet som Ins. afgöra: men äfven om så vore, visar ej t. ex. Adj. Lindblom exempel på detsamma. Han uppbär till och med lön för en Adjunctur i Philosophie och låter den lönlöse Docenten fullgöra sig tillkommande åligganden som vicarierande Professor, under det att han sjelf ordnar sina Botaniska samlingar. — Att slutligen den ifrågavarande personen ej framdrogs för att hälla en plats öppen åt mig synes bäst deraf att han quarstod som Docens jemte mig — och dessutom tyckes ett sådant försigtighetsmått vara teml. öfverflödigt, når man vet, att en Professor kan, snart sagt efter behag, öka antalet af sina Docenter. Att en Professors veto skulle vara tillräckligt att hindra den verkliga förtjensten att vinna befordran motsäges af ej så gamla exempel, då trotts alla Professörns ansträngningar den vann en sökt befordran. Hvilka varit de 4 unge mån som på sädant satt skola blifvit tillbakahällna och som i en framtid för mig skolat kunna bli farliga känner jag icke; men att Ins. varit en af dem tyckes man kunna antaga. Om jag icke alltför mycket misstar mig på dess hala rustning, ha vi stridt en gång förr med hvarandra på den Akademiska arenan. Kanske visade det sig då bäst huru farlig han verkligen var. Vill han medgifva rättvisan af oss då meddelade betyg måste han erkänna att mitt spe-Äimen af Faculteten erhöll det förmånligare vitsorlet — förnekar han åter Facultetens betyg såsom partiskt, må han appellera till Auditorinm, och han kan ännu af då tillstädesvarande personer få intyg. ut han icke kunde vederlägga mina argumenter. — Insändaren borde erindra sig — innan han beskylar en person att ej sjelf ha sammanskrifvit sin ifhandling — att skillnaden emellan ett så beskafadt författarskap och det, som nedskrifver andras, j bättre assimilerade, uppgifter icke är synerligen vetydlig. Man har klandrat mitt utnämnande till Demontrator utan föregående ledigförklarande aftjensten, MM — gon oranlig Logiks syllogismer för att kunna rättfärdiga att Adj. Lindblom, vid en Indelning af Vegetationens historia, förblandat denna med : MMMÖO 12— Pg Och I