Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 april 1840, sida 1

ga3a3 AA A— —— —— Bland andra roligheter, som förefinnas i vännernes upsats, är äfven den, att monografier ölver lrenne slägten af ganska olika familjer? (som dock aldrig kunna blifva flera än tre) ådagalägga att deras Förf. är hemmastadd i alla Botanikens grenar. Det skulle vara artigt, att se en fullständig deduktion af denna sats, som har mycket slägttycke med den märkvärdiga organiska naturens logik? och dess syllogismer; — för hvar och en naturforskare, som ej är invigd i nyssnämnde Logiks mysterier, måste satsen förefalla så barock och löjlig, att vederläggning ej beböfves. De goda vännerne, så vida de kunna eller vilja göra anspråk på ringaste insigt i naturvetenskaperne, måste väl ock inse och medgifva, att man kan hopsätta rätt goda descriptiva monografier (framför allt ötver utländska slägten, som man ej varit i tillfälle undersöka annorlanda än i dödt tillstånd), utan att vara hemmastadd i annat ån just dessa och närstående slägter och familjer — och just detta ådagalägges i de nu ifrågavarande tre monografierna. Den unge mannen? har visserligen utgifvit 8 skrifter, men han har i dem icke på något enda ställe visat sig vara hemmastadd bland Monocotylevoner, Mossor, Svampar, Lichener, eller i vextfysiologi (utom hvad in specie angar Algerna), vext-anatomi och vextgeografi (utem hvad rörer Algerna och de monografierade slägteva), vextkemi, 0. s. v. — och likFåäl få väl dessa betraktas såsom grenar af Butaniken. — Att den unge mannens-: algologiska insigter och förtjenster, ehuru stora de än ma vara, dock ganska lätt kunna mätas, torde, om så önskas, snart nog kunna visas. Närvarande ämne är af den art, att det upplifvar en mängd gamla och nya minnen. hvilka i hög grad tarfea uplysning, som vånnerne eller rättare den älste verksammaste saderligaste bland dem, såsom man hoppas, icke undanhåller för alla dem, hvilkas upmärksamhet blifvit riktad på den sak han försvarar. Ins. kan ej underlåta att anföra några; flera skola, om så äskas, framdeles presteras. — Han torde således uplysa, om det rykte var falskt, att en viss celeber man till en början ämnade en viss sin son till handeln, men då han i dess barndom fann, mot all förväntan, dess förståndsgåfvor nog inskränkta för detta yrke, bestämde han honom i stället till Akademisk lärare och Professor in spe (ingalunda på spe): — han torde vidare uplysa, om äfven det är osannt. attsamme celebre fader hindrade icke en, utan fyra för sin alder berömligen vitsordade unge mån, att vinna anställniog i den vetenskap, der sonen skulle framdeles spela en rol; — han torde uplysa, om det är osannt, att samme person i stället framdrog sådana, som aldrig gjort eller tänka göra den vetenskapen till hufvudstudium, men hvilka han kände såsom mycket medgörliga, så att de icke skulle göra svårigheter, att lemna platsen, så snart sonen, efter att på hvad sätt som helst hafva skiljt från sig förstudierna, blef färdig intaga densamma: — han torde uplysa, om det är osannt, att samme celebre person för en dylik underdanig tjenare, som sjelf icke var i stånd att sammanskrikva något, hopsatte den afhandling, som denne i sitt namn utgaf som specimen för en Docentur, som ock erhölls: — han kunde äfven uplysa, hvarföre det med den kända handstilen skrifna mannseriptet ej bättre förvarades, än att det kom i obehöriga händer, hvilket äfven lärer vara förhållandet med atskilliga andra märkliga upsatser af samma (osynliga) hand; — han torde uplysa, om det är o-unning, att samme man, för att utestänga en, som för sonen möjligen i en framtid kunnat blifva farlig, emedan han ej var bland dem, som läto sig dispoueras, dels öfvertalade en annan, att, oaktadt dess vunna befordran, söka rättighet (som ock erhölls) att derjemte stå quar på den lägre plats han innehade, och på hvilken han hvarken förut eiler efteråt gjorde ringaste annan nytta, än att vara andra i vågen; dels sökte locka en annan att ingå på en plats, som troddes blifva ledig och af den förstnämnde aspirerades; — han torde uplysa tillkomsten och beskafkenheten af ett läkarebetyg. hvilket såsom en skyldig gärd af erkänsla uthändigades af en viss Doktor och Akademi-Docens till en celeber man, som strax derefter under svåraste ärstiden och väglaget reste till Stockholm för att förskaffa sig ett visst då ledigt stift; — han torde uplysa, huruledes åtskilliga till botaniska och ekonomiska institutionen anslagna egodelar under tiderymden mellan 1812—1839 behandlades och disponerades; — sian torde uplysa anledningen till de täta ombytena af trädgårdsmästare vid Botaniska trädgården; — han torde uplysa, hvem som var orsaken till det, för botaniska institutionen ingalunda båtande, spånda förhållande, som egde rum mellan dåv. Bot. Prof. C. A. Agardh och dåv. Bot. Adj. och Demonst. El. Fries; alltifrån det ögonblick denRi duon daas ee förts AN AQ