Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 mars 1840, sida 1

Den högtbeslägtade. Jag förstår det icke, ty jag nedlåter mig sällan att förstå saker. Folket. (Vill den högtbeslägtade). Gör du då aldrig afseende på saken. pa rättvisan, på förnuft och erfarenheten? Den högtbeslägtade. Jo, när de förena sig med min fördel, men icke eljest. En korporation. Bevilja oss denna fördel ! Systemet. Det är billigt; ty du utgör en kompakt massa med många stämmor, mänga knytnäfvar och manga privilegier; jag bör således gynna dig. Folket. Men hvad dessa begära är skadligt för mig, är en inkräktning på min rätt. Systemet. Din rätt, hvari består den? Har du då några monopolier? Samnianträder du i gillen? Utgör du någon makt, som man behöfver frukta? Har du ens några organer, några ombud, någon ordförande? Kan du betala den, som bevakar din rätt? Folket. Ar jag då alldeles ingenting? Systemet. Jo, du är ett ting, som skall arbeta för staten. Folket. Lät mig da i fred förtjena penningar. Systemet. Ja, om korporationen och den högt beslägtade så tillåta. Folket. UHxarifran skall jog då taga penningar? Systemet. Om sadana smasaker bekymrar jag mig icke. Folket. Men om jag ej har nägra mer att gifva? Systemet. Da är du en lösdrifvare, som jag insätter på korrektionshus. (Ypperligt! Red.) Folket. Tillat mig då lemna landet och söka mitt bröd annorstädes. Systemet. Alldeles icke! Du har den lyckan att vara född under mitt välde, och derunder maste du sörblifra, ja, du mäste tacka mig, för det jag qvarhaller dig under en sadan lycka. Pjesen år, som nagot hvar torde finna, lyckad, och förtjenar i sanning namn af den talande taslun; naturligt nog torde ändå vara hvarföre styrelsen ej beviljat enskildt theater ät en sådan talang. Af detta dramatiska sammandrag så väl som af Bidragen? framstå imellertid klart hvad förf. velat visa och hrarje i ringaste män uppmärhsSam betraktare längesedan var-eblitvit, neml. att om också staten i en och annan småsak, ovillkorligen gatt framat, det har den i vida större grad gatt tillbaka i stort, likasom skolgossen, hvilken kom för sent i skoJan, emedan ban, som han sade, i den slippriga gatsmutsen, halkat tva Steg tillbaka, då han gatt ett steg framat. Han kom ändå en gang i Skolan emedan han, da han märkte detta spratt. vände sig om, må stasten då göra på samma sätt. för att komma framåt, må den vända om, för att ej halka i samma afgrund, som andra staters historia framställer, hvilka varit på samma väg. Det lärorikaste exempel i detta fall är tvifrelsutan Frankrike 1789, och i mer än ett afseende torde man igenkänna en likhet imellan dess ställning da och Sverges nu. Alldeles så förtviflad är den räl ej, hvarken i representatift eller administratift hänseende; men derföre behöfvas, Gud ske lof! också ej ännu så häftiga medel. Detta är författarens asigt och äfven vår. Allt kan ännu gå lagenligt till hlär, endast man vill börja i tid och i rätta ändan, samt ej göra allt pa eu gäng. emedan då vanligtvis ingenting blir gjordt: den som skjuter för langt, träffar ej målet. Förs:s mycket törnuftiga maxim i detta fall år dertöre: I Riksdagen måste äåtnöja sig med att lägga grunden till den nya stutsbyggnaden. Han fär ej vilja göra mer; ty hela ändamålet kan då lått förfelas. hi Denna grund lägges dock ej medelst blotta undanrödjandet af den gamla eller föratskedandet af närvarande raådgifvarepersonal. Deri har förf. onekligen rätt, och han föreslår derför, sasom enda medlet att tvinga regeringen till eftergift, att anslå en så ringa beviljning, att den, för att kunna bestå, snart åter mäste sammankalla ständerna och då gå deras önskningar till möte. — Deremot kunna vi ej billiga den åsigt. att regeringen skulle tillsätta ministrar efter anvisning af tidmngar och brochurer. aldraminst. då hon pålitligare kan få veta nationens önskningar genom dess representanter. — Ett radikalmedel till sakernas förbättring anser förf. derefter och sedan regeringen blifvit medgörlig. visserligen 107 S:s af regeringsformen tillämpning; men ej således, att endast de erkåndt oduglisga rådgifvarne skulle anmölas till förafskedning, utan allesamman, i anseende till det system, de längre eller kortare tid, i mer eller mindre man, redan genom sitt inträdande och qvarstannande deruti gillat och understödt. Ilan anser ett annat bandlingssätt vara en representation ovärdigt, såsom bärande stämpel af enskild förföljelse. Vi kunna dock ej alideles gilla denna åsigt. Mången redlig fosterlandsvån torde hafva inträdt i statsrådet, 4 äfven under närvarande skick, endast i hopp att med sin skicklighet, sin sedliga vilja bidraga till dess regeneration. andra så kort tid hafva varit LU en medlem deraf, att man ej kan tillråkna dem en enda af dess synder. Pill! de förra räkna vi verkligen Baron Stjerneld och tilll. Hofkansleren Ihire, till de senare Adm. lagerljelke. Skulle det då vara rätt att lata I dem dela samma fördömel-e? Och hvarför skulle det vara en representation ovärdigt att öppet uttala sin mening öfver offentliga män? Den del I deraf, som detta aligger kallas ju Opinionsnämd, d. ä Jury, en samvetsI domstol, der vanliga bevis och rättegangsformer ej komma i fråga. klandi lingar tala i detta afseende också nog och vi tro ej, att meningarne skulle vara särdeles stridigaPa det sättet utöfvades också rättvisa, på det andra