Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 mars 1840, sida 1

— 4a4d—.— Änq-22--7HQkaQ —II—.— PeU— s DDD godt hjerta, likväl ej var fallen för att inlåta sig i några aflairer, Utan kastade all omsorgen på sin hustru, och lefde sjelf i all stillhet: Men hon var insigtsfull, verksam och af ett godt mod. Det lyckades henne, att få låna penningar och, i sin Mans namn, enligt fullmakt, igenlösa sin Fars hemman, och sålde det till en annan. Härigenom vann hon den fördelen att hon kunde förbehålla sig ett litet undantag från hemmanet Qvarnegård. Detta består utaf 6 Tunner Spannemel ärligen, hälsten Råg och hällten Korn, hvilket skall räcka i mina Föräldrars lisstid. Dessutom har hon förbehållit sig ett Tunnelands åker och en äng hvarpå höstas årligen 2 lass hö. samt sommarbete för en Ko. Detta skall räcka i hennes harns och barnabarns lifstid. Hon hade nu alla de skulder qvar. som hon ärft efter sin Mor, och intet något hus att bo uti. Hon fick då lana 166 Rdr 32 sk. igs. af en Cousin och köpte för denna summa det huset som vi nu har. Under det hon nu arbetade pa. att betala skulderna efter sin Mor, så förmadde hon ej att betala Ränta på köpesumman för husen. Saledes blef den summan efter 16 år fördubblad. Hon har äfven med stor möda, och så godt som ensam uppfostrat 6 st. barn. Det 7:de dog i sina spåda dagar, och en gosse dog sedermera i sitt Fjortonde är. så att vi nu äro blott 5 Syskon, bland hvilka jag är äldst. Min Mor här många gånger sagt, att hon redan sett sig af Gud belönad, för sitt trogna uppförande, mot sin lidande och öfvergifna Mor, i det, att Gud skänkte henne ett barn, som at all sin förmåga sökte hjelpa henne, och deltaga i hennes bekymmer, och det allt ifran mitt 7:de är. Gud gat mig lust och en outtröttlig ihärdighet att fortfara med barns undervisning, nu snart i 22 år. Detta har varit mycket mödosamt: men min enda Syster, som är i ordningen näst mig, har varit mig mycket till hjelp. Min Far år öfver 73 år gammal och nu för det mesta sängliggande: likväl utan synnerliga krämpor. Min Mor har varit sjuklig. nu snart i l4:ton är: likväl ej beständigt sängliggande. Vi hafve bemödat oss om, att med Guds hjelp uppehålla vöra fattiga Föräldrar; ty de balva ej fått uppebära sin Undantagssäd, på flere är: emedan den har måst användas till skulders godtgörande. — Ar 1830 var skulden för husen 233 Rdr 16 sk Då började sordringsägaren srnkta att han skulle förs lora sin fordran. Han var dock så skonsam att han sjelf köpte husen afmina Föräldrar, och låt dem likväl bebo dem. med vilkor att de skulle vidmakthålla husen och ränta köpesumman, i köparens och hans hustrus lifstid; men efter deras död skulle busen säljas för Sterbhusets räkning. Detta kunde snart inträffa: ty de äro begge vid hög ålder. och efter deras död hade vi varit husville. Förlidet år, i April månad. fattade jag det beslut attiförtröstan på Guds hjelp gå till den som köpt husen. och törsöka att om möjligt vore inlösa dem. Han var sä god: ehuru han sjelf hade fere skulder, att han sälde husen till mig för den första summan: 166 Rdr 32 sk. och gaf mig 5 års tid. till betalnings-terminer och befriade mig från all ränta. Deremot maste jag hos honom pantsätta husen. Jag skulle första året betala 30 Rdr. Dessa måste jag lånn. Det har ofta törefallit mig omöjligt. att kunna upptylla mina ingangna förbindelser. Ofta har jag varit på vägen att tvifla: men jag har åter blifvit tröstad af det hoppet, att den Högste, som säg mina redliga af-igter. nog skulle vara mäktig att hjelpa mig igenom. Nu sattes min förtröstan lih väl på prof. Förlidet år blefvo mina Föräldrar nödsakade att bortarrendera sin lilla Undantagsjord på 3:ne års tid. till godtvörande af de svåraste bland deras öfrige skulder. Nu hade de intet att lefva af. I stället att jag nu skulle beflita mig. att få betaldt de nämnde 50 Rdr har jag mäst bjelpa mina Föräldrar till nödvändiet lifsuppehäle. Resersen är förfallen till betalning d. 4:de nästkommande Martii. och jag ägde intet eu Rdr att betala med. Jag var på vägen att uppgifva mitt hopp. Den Mäktige säg att mina krafter voro för svaga. Hans tid var inne, att räcka sitt barn en hjelpsam hand. Men nu frågas: På hvad sått? Genom hvilket medel? Oförmodadt — Fullkomligt — och — genom okända händer — Hvilket förvånande underverk! Många af mina redliga vänner. som med den bästa vilja, likväl saknat förmåga att hjelpa mig, glädja sig nun med mig. öfver min oväntade hjelp; men sättet hvarpa den kommit väcker allas beundran. Jag har nu, redan i min ungdom erfarit talande bevis, bade af Guds rätt visa och hans barunhertighet. — Kanhända att vär stora nöd. varit ett medel i Guds hand, att utsprida Hans Ords kunskap bland tusentals barn, genom ett ringa, och af vaturen blödigt barns svaga bemödande, hvilket varit ett det ringaste verktyg, för ett så etort ändamal. Hans regering år god och vis! Hans härliga Namn vare prisadt! Nu till mina omståndigheter. De hafva undergått förändring. Då jag nu får betalt en skuld af 18 R:dr 47 s. på en ko, som jag köpte, för 2 är sedan. så är jag. för egen del alldeles skuldfri, och tillika ågarinna af en treflig honing. nödvändiga kläder. en ko af minst 50 söurs värde, för. det närvarande. samt ett litet silfrerur. som jag köpt tor 10 Rdr. Se hår. hela min förmögenhet! Och — Hvem har jag att tacka för den? Med rördaste hjerta aflägger jag min innerliga och ödmjuka tacksägelge inför. Gud och mina älskade Välgörare, hvars ädelmod mitt hjerta kan värdera; men min penna ej förmar beskrifva. Utsigterna för en framtid hafva blifvit förhoppningsfulla. Den 25:te Martii erhalla mina föräldrar, euligt Undantags-Contractet 3 tunnor Spannemal. och äfven så mycket vid Jultiden, om de lefva. Om 2me ar få de sitt tunneland Undantagsjord igen, tillika med ängen, och da kunna de väl föda min ko. De hafva den väl äfven nu: men de få nu köpa foder ät den. De äga nödiga husgerådssaker till dagligt bruk, och äfven nödiga sängkläder. Jag tror. att om det minsta med det största inom hus skulle värderas genom Boupptekning,