Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 mars 1840, sida 1

(Inssindt.) Ett kort samtal med den i sina bästa dagar nyligen afl. Länsmannen. Af nya Skånska Corresponde uten N:o 5 för innevarande år har jag inhämtat med ledenad, att du aflidit i dina bästa dagars men det är hemskt att förnimma, att din valnad ännu spökar omkring bland dina efterlemnade papper. Jag må bekänna att jag gerna nndviker lefrande Länsmän emedan de altid hafva nagot olycksbådande med sig — ännu nödigare vill jag inlata mig i samtal med dem efter döden; ty då lukta de allaredan. om icke af bränvin, atminstone af förrutnelsen, som är syndenes lön. — Jag mäste likväl emot min böjelse denna gängen tala med ett lik — om jag ock icke erfarit af det införda svaret i Correspondenten, att dn redan aflidit, så hade jag likväl med skål misstänkt nagot sådant. ty dina ideger äro mycket andelösa och vittna derom; att dn är Länsman bade till kropp och själ. Det enda ovanliga är, att du talar latin och till på köpet (Dev adjuvante) ty dn och dina likar plågar sållan hvarken på Svenska eller Latin anropa Guds hjelp. Men efter som dn är en sa stor Latinare och har ett så stort öfverskott qvar af latinska glosor sedan skoltiden, så torde dun tillata mig att erinra dig om hvad Ovidius sjunger: Causa palrocinio non bona pejor erit. (En dålig sak blir äånnu sämre om man vill försvara den). Du har säkert träftat den hedniske skalden i det underjordiska riket: med Satyrens gissel skall han då förehålla dfg ditt oskick, att så illa advocera för din orättsärdighet. Du har tydeligen vifvit tillkänna i ditt svar. att du är skyldig till ansvar, ty du ursåktar dig och kamraterne dermed, att Krono-Länsmannen annars skulle svälta ihjäl. såvida han ej ville lik hästkreaturet. åtnöja sig med hackel-e och hafra, eller ock försynda sig mot sjette budet. Gud nade dig. Fader Länsman! om du ej har bättre reda på budorden i den andra verlden än här. Såkert måtte det sjette budet legat dig ömt på hjertat i dina sista stunder eftersom du förblandat det med det sjunde som egentligen hör hit och är skrifvit för Krono-Länsmän. Insändaren vågar föröfrigt försäkra, att aldrig någon Länsman dödt af svält, men väl af förstoppning. Nyligen fanns en Krono-Länsman inom Christianstads Län liggande ute på marken död af förmycken välmåga — dessutom vet man, att hvar Länsmannen far fram. vankar der altid någon undfägnad — det må vara hur som helst, så bör icke Krono-Länsmannen få nåra sig på lagens och moralitetens bekostnad: och allmänna lagen förbjuder ju uttryckligen dylika sammanskotter till kronobetjevingen, och att för ändamålets vinnande supa Bånderne fulla, det är i högsta grad omoraliskt och förbjuder sig sjelf. En rättskaflens Läusman. ifall en sådan finnes, kan omöjeligen tillåta sig nägot sädant.