Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 mars 1840, sida 1

mänga gånger rodna. Det klär honom oändeligen väl, och det är hufvudsaken. Han ber Gud om han skall åta en Cötelett, han ber Gud om han skall köpa sig ett par glacåkbnndskar, han ber Gud om han skall stämma möte med en flicka. Stackars vår herre som mäste vara med i Herr Böttigers alla sma bestyr! Allvarsamt sagdt. Augusta! jag äcklas vid detta ständiga pjunk, och att se en man icke kvnna gå två steg utan att rycka vär Herre i kjolen och som ett litet bortskämdt barn gnälla ta mej. ta mej! — Der Gud är med, ekall vara allvar, djupt allvar, och icke tror jag att vär Herre finner sig serdeles smickrad af, att, Åsom i Böttigers Sang: Tånk nägon gång ete. med Grefvinnan M—y rivalisera om Skaldens ynnest. Men det har en gång blifvit för Br B. en etikettspligt att intaga vär Herre i Sina sånger, likt och olikt, och kan det vara honom till nytta en gång i fall han tänker söka Ceremonimästare-embetet i himlen, så skall det ej vara mig emot. Du slår kors för dig, Augusta, och det undrar jag ej på. Men du missförstår mig. Andades Hr B:s poesier en djup råligiositet, så vore det längt ifran mig att vilja göra den anmärkning Jag gjort: Men nu är det blott en sinnlig religiositet, och det är den jag finner anstötlig. Hr B. är en protestantisk Abbs. Farväl! nästa gang ett längre bref, då jag får rikhaltigare ämne att skrifva om.