Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 februari 1840, sida 1

nom påminna em hvad min aflidne vån, Prosten Grefve von Schwerin, vid ett likartadt tillfälle anförde genom erinrandet om en M:r Tierneys yttrande till någon minister inom Engelska parlamentet, som emot honom begagnat likartade stickord ). Jag upprepar min anhåällan. att få återtaga min motion under förbehåll af min rätt. att vid statsregleringens definitiva asgörande fa återkomma till dess innehåll, så framt icke innan dess nägra nya Om! eller som! eller hvart! under tiden kunna utur grundlagarna uppletas, för att åfven då göra mig yttranderätten stridig. ) Detta Tierney yttrande lydde så: Jag ville hellre då på en gödselhög, än vara en Minister, sådan som Ni. Red. anm. Vi anse oss tillika ur Dagl. Allehanda för d. 7:de, böra reproducera nedanstående artikel, som närmare reder förhållandet med tilldragelserna i Riddarhusets Plena den 5:te och 6:te. Den lyder som följer: Onsdagens händel-er på Riddarhuset utgjorde allmänna samtalsämnet i sår. Å ena sidan beklagade man, att Hr Grefve Anckarsvärd hatt den oförsivtigheten att, utan förberedande undersökningar och kalkyler, framkasta en så genomgripande motion, som den angående upphäfvande af hems mantalsräntan — en motion. hvilken icke blott rörer det allmänna, utan äfven skulle i många rigtningar verka på enskilda rättsförhållanden och fördenskull måste vara stödd pa, icke blott politiska, utan äfven kameralistiska och juridiska grunder. så framt icke den ena medborgaren skall orättvist gynnas på den andres bekostnad. Man förundrade sig, att Hr Grefve A.. som af sina vänner åtujutit det stora förtroende att kallas till Ord:örandå i det vid denna Riksdag vigtiga-te Utskottet. icke haft dit förtroende för dessa vänner tillbaka. att på förhand meddela dem innehållet af ifragar. motioner. utan tvingade den ena efter den andra, att om ej direkte ogilla deras framställning vid denna Riksdag och i den form de nu ega. atminstone förneka dem ett kraftigt understöd. Man förnndrade sig. att af det verksamma biträde at den fosterländska Oppositionen. som från ett och annat ball varit förespegladt utaf Frih. af Nordins lKännedom af saker, ställningar och förhållanden? förnimma första följden vara utkastandet al ett Eris-äpple och förberedandet, med eller utan afsist, af ett tillfälle till seger för Regeringen. som var det snart sagdt yppersta, som kunde uttänkas — en seger, den Frih. af Nordin ej eller med ett enda ord sökte hindra. Man förundrade sig att, om Frihl. af Nordin verkligen ville saken på allvar, han icke begagnade tillfället att oflentligen framlägga resultaierna af arbetena i den 8. k. Skattejemkningskomiten. der Frih. varit Ordförande och hvars tryckta men supprimeradle Betänkande säkert bidragit mer till stadgandet af öfvertygelsen om nödvändiceten af reformer i det föreslagna hänseendet. än 50 sa lösigt motiverade motioner. som Frih. af Nordins. Man förnndrade sig, att Hr Grefve A. åtnöjde sig att vara andra man nti framställningen af det egentligt vigtiga uti motionen, men atog sig ensum att vidröra allt det ömtåliga och obehagliga som läg i alternatiserna och hvilket ej kunde aflöpa ntan kit och split och nödvändiet måste gifva anledning till deklamationer och känsloutgjutelser (Herr von Varftmansdlorsti gret också flera gånger under det han läste upp sitt anförande). Men om detta, a ena sidan, ej utan skål förvånade. så mäste det å andra sidan djupt smärta. att en majoritet finnes så lydig eller så förvillad. att för det den ogillar saken, den icke aktar för rof att i form handla striete mot grundlagen och neka en motionär att få sina framställningar pröfvadle derföre. att dessa. uti vissa uttryck. ej behaga: att den sålunda undertrycker motionsrätten och gifver det farligaste prejudikat af despotism öfver Yttrandefriheten i iks-Stånden: att en Talman kan så litet sammanhalla den logiska tankeföljden, att på samma gång han förklarar en motion grundlagsenligs då han neml. anser den kunna och böra remiteras, han, genom medegifvandet af proposition på vägran af remiss, behandlar den sasom grundlagsstridig — ty af godtycke matte väl ej en slik vägran få bero? Hvad som visserligen icke bordt förvåna, men dock giort ett visst uppseende är den ministeriella oskickligheten att, när Reg. i alla vigtiga frågor. som hittills förekommit vid Riksdagen stannat i minoriteten — och ännu i förrgår och i går gjorde det äfven på Riddarhuset uti Bånkmansoch Elektorsralen — hon gör alla möjliga ansträngningar att tillkämpa sig en seger på grundlagens bekostnad och neml. derigenom bidraga att ät Grefer Anckarsvärds motion gifva en vigt. som den eljest aldrig erhållit och åt hans personlighet, såsom ett nytt offer för en hiejdlås och blind bitterhet, en relief inom opinionen, hvilken det icke bör intressera åtminstone Reg. att under närvarande omständigheter tillrägabringa. Hvad i öfrigt angår sjelfva den ministeriella segren, så ehuru det förhållandet här intråftade, att majoriteten icke lät af aptiten förleda sig att gå bort, utan till det mesta trol. både hungrade och törstade hela 11 å 12 timmar. så tyckes segren i sjelsva verket vara teml. tvetydig, då neml. Reg. icke hann till en öfrervigt af mer ån 34 bland 364 roterande och det oaktadt biträde var påkalladt af 100:tals Hofoch förtroende Embetsmån. P. 8. Sedan ofvanstående var nedskrifvet, erfar man från Ridd. och Adelns plenum i går afton, att fr arefve Anckarsvärd, efter ett skrift1. . am HAatoresfersinoen hrilken han fölf