Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 januari 1840, sida 1

Med våre resande var en Baron, Som hette Fleming och var i den tron, Att som han ej haft del uti beslaget, Så borde det ej honom bli betaget. Att fritt passeras — men i Blomens port Han attakerades af pöbeln fort; Han skrek: lat bli! jag reser för mitt nöje, Men detta väckte endast allmänt löje; En sade: Jag mig derom icke bryr, Du skall då halva Reseäfventyr . Och flux han griper i Baronens här; Men flat. han en peruk i näfven far, Den flög i luften under lifligt hurra, Och pojkar honom till hvarandra surra, Da en polis till slut fick honom fatt Och aterförde denna rara skatt, — Men deremot hörs allmänt protesteras: Han är ej stämplad, han skall confiskeras! Och var Baron, om öronen rätt het, Blef lyckligt frälst af stans auctoritet. Lands-Höfdingen , liksom en Far för barna, Då så: Jag vill ert väl. och får Er varnas Jag har gjort allt, som i min makt har statt, Befriat er ifrån att öfra brott, Ma hvar rättsinnig då betänka sig, Och i all stillhet nu gå hem med mig; Då sade en, som det ej rätt förstod: Han bjur oss med sig; kors hvad han år god! sn bland den yra hopen högljudt sade: sAck! om jag endast här tillhopa hade Af snö och is nu några hundra lass, Jag skulle fågna er med å la glace, Och kasta snö på er betydligt, så Att likt snökärringar J skullen stå Den hela julen här till spe och spott, Likt saltstoden, som blef af Hustru Loth, Och kyla af er brinnande förfäran , För det ni gjort vår goda Stad den åran. Emedlertid skred rastlöst detta tåg Till Stadens stortorg, der högvakten låg; Beslagarena sattes der i curra Men hopen fortfor likväl med sitt hurra. — Som ett tjenstgörings reglemente säger, Att folk ej samlas får vid vakters läger; Ty fattas altså det beslut belt korrt, Att ilrån torget köra hopen bort. Har vist det var, — må lemnas i sitt vårde, Derpa kanhända tvifla dock de lärde. I början detta likväl fogligt skedde, Å ömse sidor man sig klokt betedde; — Men nu hvad rysligt omen ! hvilken syn! En mångd at kräkor störta ved ur skyn, Med fasligt skri och skrän de luften fylla, Liksom de velat stridens ifver hylla;