Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 januari 1840, sida 2

Flugan och Loppan. 1. Du är ett litet lumpet djur, som uti dolda vrar mand smyga, och saknar vingar till att flyga och ljus uppa din rese-tur. Jag surrar fritt mot himlens blå och Sefir tör min dans hörs fjäsa: Jag sätter mig på Kungens näsa och fär, sekundligt, nad ända. 2 Du skryter, var den andras svar, så dumt och maktlöst, som en fluga : Jag gör en konst uti din fuga och byter icke lefnads-darSnart, om ej uti spindelus nåt, i dvalan gömd dn ljuter döden. — då ÄAstrild sjelf, bland guda-öden, afundas mina — loppefjät. — Ja! du är hotad allestäns: flugsmällor, jemt, din yra qväsa. Sitt knapp sekund på Kungens nä-a! — Jag somna far pa Dronningens — — — — öAAAAg3g AAAAAi .